Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid / 574 (1908) Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAP. XL.

Ändtligen kom du! . . .

Länge satt fru Ann-Sofi och drömde i björkbersån
nere vid stranden. Solen skred på himmelen allt längre
ut mot hafvet och eftermiddagens timmar gingo. På
gräsplanen tumlade den lilla rultan Annika muntert
omkring. Kalle låg på magen på några stenar vid
stranden och manövrerade med tillhjälp af ett långt spö
sin segelbåt, som gång på gång hotade sticka rakt ut
till hafs. De bara fötterna dinglade i vattnet, men hvad
gjorde väl det, när solen sken och det var så lugnt och
varmt denna fridens ljufliga eftermiddag.

Ryssarne hade ju dragit bort. Snart skulle de
finska trupperna komma . . . snart skulle Magnus vara
tillbaka från Stockholm . . . kanske redan i kväll?

Och fru Ann-Sofi kikade utåt den blanka viken,
om icke ett segel skulle dyka upp ur hafvet.

Nej, intet segel. Några hvita måsar kretsade i mjuka
ringlar öfver viken och hafvet låg öde ända ut i den
ljustöckniga randen, där himmel och vatten smälte
samman.

. . . Om icke i dag, så kanske i morgon.

Och fru Ann-Sofi drömde. Ögonen slötos. Hon
somnade i solskenet.

Plötsligt spratt hon till. Hvad var det för buller
och larm på gatorna? Ah! . . .

Hon blef stel af skräck.

Där borta . . . på vägen från Toby . . . kommo ju
ryssarne tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>