Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Hon tog sig alla möjliga anledningar för att
komma på visit — eller komma och snoka, vore
riktigare sagt. Först föredrog hon alla stadens
skvallerhistorier och sedan började hon forskningarna. På ett
halt, inställsamt sätt försökte hon locka ur min hustru,
allt medan hon förtalade vännerna.
Så kom förhöret angående mig. Om fru Dunder
kunde vara säker på sin man? — Min hustru satte upp
ett förvånadt ansikte. Hon hade verkligen icke förstått.
— I fält, krigarlifvet, kvarteren i städerna, lättrörda
kvinnor ... Hon hade hört, fru Hjert, att så och så
brukade militärerna lefva, då de voro fria, och kaptenen
var kanske icke bättre än de andra ...
Nu förstod Ann-Sofi. Hon kände en sådan
vämjelse för den lösmynta kvinnan, att hon icke kom sig
för att svara. Men syster Klara, som är af ett robustare
sinnelag, grep in och gaf fru Hjert en lexa, så att hon
blef både röd och blek af vrede och nog minnes den i
all sin tid. Och till slut körde hon ut den sladdrande
kärringen, och från den stunden undvek fru Hjert vårt
hem och hedrade oss med sitt fränaste hat och många
lögnhistorier.
... Jag känner äfven något till den köpmannafamilj,
fortsatte kapten Dunder, hos hvilken ni vistats förra
vintern och våren. Och det förvånar mig icke att ni
ej trifdes där. Och att ni ej ville stanna hemma hos
er far och gifta er med den stelbente, grimaserande apan
kapten Plommonhielm kan jag förstå. Så får jag väl
hjälpa er med att återfinna er fästman och tills vidare
slå er ned någonstädes i Finland. Troligtvis är fänrik
Gran med bland de bataljoner, som under öfverste
Ber-genstråhles befäl afgått från Umeå.
— Ja, i Stockholm uppgaf man, att han skulle vara
med den expeditionen, inföll fröken Elsa lifligt.
— Nå, då har ni ju en viss utsikt att träffa honom.
Men nu är klockan snart tolf. Vi kunna behöfva sofva
båda två. Gå därför och lägg er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
