Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu förstås kunde vi inte få dröja några timmar
på midsommarnatten, men i Lumijoki låg vi sex veckor
med fienden framför oss, brummade han, så korpral
Olagus hörde honom.
— De ä struttegin, förstårru.
— Ja ger struttegin faen, men litet dans och
muntration kunde befälet gärna bestått oss på
midsommarkvällen, svarade Matts.
Korpral Olagus teg. Han tyckte detsamma, fastän
han ansåg sin ställning som korpral fordra att han
försvarade höga befälet.
Tysta, mulna trängde sig soldaterna fram genom
skogen i sommarnattens dunkel. Det var icke tal om
någon ordnad kolonn. Väg fanns knappast, endast en
stig, där man blott kunde gå fram en och en.
Soldaterna fingo bana sig väg, bäst de kunde. Än flög
hatten af för en gren, än fastnade geväret, fältflaskan,
matpåsen. Man ryckte och slet, spände klackarne i, körde
med axlarne och framåt gick det.
Främst red Döbeln på sin bruna häst, med möda
tagande sig fram på den smala stigen, och framför
honom gick vägvisaren.
I flere timmar hade marschen fortgått, men ännu
tycktes intet slut på skogen. I stället blef terrängen än
värre och oländigare. Rätt som man gick och slogs
med stenrösen och snåren, sjönk foten ned i ett moras.
Då var det antingen att söka finna en omväg eller gå
på rakt fram, plumsande till knäna i gyttjan.
Den lille fyrkantige, satte, kortbente major Fihlén
hade nästan svårare än de andra att ta sig fram. Det
var under hans värdighet tyckte han att väja vare sig
för fiender, snår eller gyttja, och därför gick han
mestadels rakt fram. Svetten stod honom i pannan, han
pustade och småsvor men framåt gick det.
Tills han marscherade rakt ut i ett träsk, som
aldrig tycktes vilja taga slut.
Gyttjan steg honom till smalbenen — om det nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
