- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
459

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Uppkomna till ett ställe med fri utsikt sågo de två
herrarne på en fjärdingsvägs afstånd framför sig älfven
och den lilla staden.

Liksom så många andra af Finlands kuststäder
utgjordes Ny Karleby af en samling träkåkar liggande vid
en vik af hafvet, där en älf mynnade ut. Från den plats,
där de befunno sig, kunde fältmarskalken och
Adler-creutz se de små husen, de trånga och krokiga gatorna,
trädgårdarne och åkerfälten utomkring samt de på
marken lägrade ryska trupperna.

Men batterierna märkte de ej. Dem hade ryssarne
tills vidare dold under afskurna löfruskor.

Från staden och älfven riktade den blickarne till
den angränsande trakten. Hvarje minut väntade de
att få se Döbelns kolonn frambryta ur skogen söder om
staden.

Men inga grårockar syntes. En halftimme dröjde
de på höjden. Men alltjämt låg skogen lika mörk och
ödslig.

Fältmarskalken började förlora tålamodet. Man
hade nu väntat nära en hel timme.

— Besynnerligt att den där Döbeln, som annars
brukar vara så hetsig och rapp af sig, nu är så
långsam, brummade han, vänd till generaladjutanten.

— Troligtvis har öfverste Döbeln giltiga skäl,
invände Adlercreutz, som ehuru han själf var mycket
förvånad öfver den ringa punktlighet som chefen för
Björneborgs regemente visade, dock i det längsta ville
försvara krigskamraten.

— Giltiga skäl!... Pytt!... Har väl försofvit sig,
kan jag tänka, menade Klingspor.

Blodet steg Adlercreutz åt hufvudet och han svarade
kort.

— öfverste Döbeln försofver sig aldrig, därom kan
ers excellens vara öfvertygad.

— Nå, hvarför inställer han sig då icke i tid?

— Kan bero på svår terräng och dåliga vägar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free