Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar hon befann sig. Hvad var detta för ett
egendomligt rum? Så mörkt, så fylldt af underliga brusande
ljud. Och hvilka voro dessa groft klädda karlar, som
stodo omkring henne?
Man kunde se på henne att hon kände sig
besvärad af sin ovanliga klädsel. Hon såg nedåt byxorna
och rocken. Och plötsligt var det som om minnet
åter-vändt. Hon rodnade starkt och mumlade:
— Jag är alltså på skeppet... på hafvet.
Det var en vacker flicka på en 18, 20 år. I skenet
från matrosens lykta, som denne alltjämt höll upp
framför henne likt en fackla, kunde man se hennes mörka
ögon glimma.
Kapten Dunder tyckte synd om tösen. Och äfven
den gamle skepparens barkade hjärta tycktes veknat
och han svor icke längre hvarken öfver skeppspojkar
eller kvinnfolk.
Hvilket dumdristigt tilltag af en ung flicka att kläda
ut sig till matros och gömma sig i ett tilltäppt lastrum,
tänkte kaptenen. Hade icke han hört hennes
stönanden, skulle hon säkerligen blifvit kväfd. Hvad kunde
anledningen vara, att hon klädt ut sig och flytt och
riskerat en sådan död.
Han närmade sig flickan, som alltjämt stod där på
däcket i sin illasittande pojkdräkt midt i kretsen af
sjömännen, tog lyktan från matrosen och lyste henne rakt
i ansiktet.
I detsamma darrade ljuset till i hans hand och han
sänkte hastigt lyktan.
— Fröken Elsa! utbrast han häpen. Hvad gör ni
här?
Flickan svarade ej, men rodnaden på hennes kind
blef starkare.
Skepparen hade hört kaptenens utrop.
— Känner kapten henne? frågade han.
— Jag känner flickan.
— De va betydligt! mumlade skepparen. Ja si di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
