- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
450

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

godt samvete låta dem ligga där och kväfvas. Vid alla
ruttna tåg och plankor kunde man icke det!

Och därvid skrattade den gamle sjöbjörnen så godt
och vaggade så våldsamt, att han hastigt måste taga tre
snedsteg för att återvinna balansen.

— Tror ni verkligen, att det är några som gömt sig?

— Om jag tror!... Säkert. Det är inte första
gången jag råkat ut för en sådan här historia. Det är tvärt
om ett mycket vanligt sätt af di jävlarna att lätt och
ledigt komma öfver från ett land till ett annat. Jag
minns en gång på en resa mellan Pommern och
Finland. Några mil utanför Danzig upptäckte vi två
gynnare i lasten. Nå, det var ingenting annat att göra än
låta dem stanna och arbeta för maten och resan. Inte
kunna de just göra mycket skäl för sig, men man fick
ju låta nåd gå för rätt.

... Den ene af gynnarne var en synnerligen snäll
och treflig pojke på en 17, 18 år. Jag fattade ett
sär-sldldt tycke för göken, lät honom få lindrigt arbete och
bra med mat... Nå, hvad ti’or löjt. .. kapten tacken
blef? Sedan jag släppt dem i land i Jakobstad, märkte
jag att man bestulit mig. Det kunde knappast vara
någon annan än den unge, som ibland brukade få gå
in i min kajuta. Ja, sådana äro de... allesammans.
Dränkas skulle de . .. hyfvas öfver bord . . .
me’desam-ma! Hvaba?

Stönandet under däck tilltog. Det tycktes nu ha
öfvergått till rop om hjälp.

Kapten Dunder blef ängslig. En människa befann
sig i nöd, hvem det nu än vara månde, det var säkert.
Hon måste hjälpas ...

— Hör! Öppna luckorna, så att stackarn får luft,
vände sig kapten Dunder upprörd till skepparen.

Denne log ett fult leende.

— Åh .. . de’ har la’ ingen . . . brådska, sade han
säfligt.

— Skeppare!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free