Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon frågade efter sin kusin, artillerilöjtnanten.
— Jaså, han!
Kapten Dunder erinrade sig att den mannen stupat
vid Siikajoki. Han hade sett honom få skottet och dö.
En härlig död.
Kaptenen hade just befunnit sig i närheten af den
unge löjtnanten, då denne träffades af den dödande
kulan.
I början hade den sårade tydligen ej riktigt förstått
hvad som händt honom. Han sprang några steg, så
stupade han.
Kapten Dunder skyndade fram. Och där låg
tjugu-åringen i snön och stirrade med en egendomligt
hjälplös och förvånad blick.
— Hvad är det med mig? Det är som om jag icke
kunde röra mig, hade han sagt.
— Ni är sårad, min vän.
I detsamma fick han syn på hlodet, som färgat snön
vackert röd.
— Ah!...
Och strax därpå började smärtorna. Han vred sig
sakta stönande, medan lifskraften rann ur hans kropp.
Gång på gång hörde kapten Dunder honom hviska
ett namn, som han till sist uppfattade som: Märta.
Nu förstod han hvem »Märta» var: den gamle
prostens dotter, som i detta ögonblick satt framför honom
i hans hem och som längtade att få höra något om sin
käcke gosse.
Kaptenen skulle önskat berätta för henne om hur
vackert och stilla hennes vän hade dött på slagfältet.
Men då han såg detta unga flickansikte, i hvars
blickar längtan och hoppet om en lycklig framtid lyste,
tvekade han. Han hade icke mod att förvandla
lycko-skimret öfver hennes panna till en slöja af sorg.
—* Nej, jag har endast hört om er vän, att han
skött sig som en käck och god soldat, svarade kapten
Dunder på hennes enträgna frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
