Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dragen hårdnade och kaptenen vände blicken mot
sitt hem, liksom för att söka lugn och tröst.
Från köksdörren syntes en liten kvinna komma ut
och långsamt gå nedåt trädgården. Och i samma
ögonblick fylldes kaptenens bröst af en bäfvande känsla af
lycka och han andades djupt.
Det var intet misstag. Han behöfde blott se en flik
af den lilla kvinnans kappa, en svepning af hennes kjol,
en rörelse af hennes hand, ett kast på hennes nacke,
och han skulle genast i tätaste folkvimmel känt igen
Ann-Sofi, sin hustru. Där gick hon, liten, späd och
rak, med en lätt ryckning på höfterna och en något
knyckig gång — ty den lilla kvinnan hade ovanan att
sätta klacken först i marken i stället för tån, hvilket
senare ger mera mjukhet åt gången.
Kapten Dunder log, då han återsåg detta välbekanta
drag hos sin hustru.
— Vi få tydligen återuppta våra lektioner i den
finare plastiken, mumlade han, i det hans ömma blick
följde den lilla kvinnogestaltens gång mellan
trädgårdens träd.
Ännu var det för tidigt att våga sig in i staden.
Han ville afvakta skymningen.
Och han satte sig på en sten att tänka på sin hustru,
som nu vändt tillbaka och försvunnit in i huset.
Ett stycke från honom, dold af några buskar, låg
Jonas och sof med vidöppen mun och svettig panna.
Liksom de flesta bondpojkar visste han tydligen intet
ljufligare än att »söfva». Så fort det gafs något tillfälle
därtill, lutade han ryggen mot ett träd eller lade sig på
marken och somnade ögonblickligen. Hvilket icke
hindrade, att han hvarje natt sof sina modiga åtta timmar,
och ändå måste väckas med en spark. Bondslöheten i
hjärnan, tänkte kapten Dunder och sneglade på sin
snarkande dräng.
Solen sjönk i det blå vattnet. Himlens silfverton
gick öfver i guld och rutorna i hans hem begynte glimma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
