Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likt ett fångadt, inburadt djur, pinadt af oro och
misstämning, gick kapten von Schoultz omkring inom
Sveaborgs vallar.
Hvarje afton gjorde han ronden kring
fästningsverken och hvarje morgon gick han upp i den lilla
kyrkans torn och spejade utåt det mörka bandet af
hafvet, som bröt långt borta i söder. Inga segel ännu, inga
segel, och det var redan de sista dagarne i april, endast
en vecka till den ödesdigra 3 maj.
Ännu låg isen kvar rundt öarne, men hvarje dag
gjorde vårsolen den allt mera porös och kanske skulle
de svenska linjeskeppens bogar kunnat forcera den, om
de blott kommit.
Men hur han och många andra af officerarne än
spejade och längtade — inga segel stucko upp ofvan
den mörkblå hafsytan.
Aldrig hade dagarne runnit undan så hastigt som
dessa sista veckor. Ju närmare den förfärliga dagen
kom, dess hastigare gick tiden. Det var en gammal
iakttagelse, som kapten von Schoultz ofta gjort. Hade
han mycket att göra, hvarje ögonblick upptaget som t.
ex. i fält, blef han förvånad hur långsamt tiden gick, hur
mycket som kunde medhinnas. Har allt detta skett på
endast en vecka, kunde han då tänka. Och det syntes
honom som om en hel månad gått.
Men nu. Ju sysslolösare man var, ju mera man
längtade och tärdes af oro, dess hastigare skenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0363.html
