- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
162

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

idissla pigorna och Blomkvistskans nya hatt och
tullförvaltarens ständiga kvällsfylla och den grobianen till
rytt-mästare, som svor som en turk och nu till på köpet,
påstods det, hade börjat spela falskt, sedan han — som
det hviskades — förskingrat skvadronens medel ochoch
och ...

Men nu fingo de dubbeltungade kärringarna vatten
på sin kvarn.

... Och har ni hört, och har ni hört: Niklason
har hyrt ett lusthus, och där bor mademoiselle Lisette
... nej, där bor Niklason, och mamsellen hälsar på
honom, och så fara de ut och segla och lägga till vid
någon enslig holme och där hade de — fru Hjert såg
genom kikaren, att de badade, det kan hon svära på
— och så bjuder han henne på små supéer och de gå
och promenera i parken ochochoch . ..

Icke på länge hade stadens äldre damer och
kärringar haft det så muntert. Kafferepen togo en dittills
oanad fart. Och att det icke saknades samtalsämnen,
därför sörjde fru Hjert. Hvarje gång hade hon en liten
treflig skandal att förmäla.

Hon var en äldre, grofväxt, svartmuskig, kroknäst
kvinna, två gånger skild — ingen stod väl ut med
ra-gatan — och hennes rena glädje var att snoka, förtala
och lägga sin krokiga nos i blöt. Åtskilligt fann hon
väl, och det broderade hon ut, lade till, förstorade, så
det blef till en praktfull väf af lögner, hvars
ursprungliga ränning ingen kunde urskilja. Och hvad hon icke
upptäckte, ljög hon ihop, och snart surrade lögnerna i
hennes mun som spyflugor kring ett varsår.

Hon satt ordförande vid kafferepen, och då kan
man veta!

Åtskilligt var väl sant, hvad de babblade. Men
hvad rörde det dem? Intet.

Niklason hade verkligen hyrt ett lusthus, och dit
hittade mademoiselle Lisette vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free