Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albert Niklason, dragonlöjtnant, tjugufem år,
reslig, välväxt, med knollrigt, uppstruket, brunt hår och
ljusbruna tyvärr något i rödt stötande mustascher, stod
en morgon några dagar efter striden vid Siikajoki i
skvadronens kvarter i Lumijoki kyrkoby och rakade sig.
Dagen förut hade han haft ett hallå med kärringen,
en af de smutsigaste och fulasta österbottniska häxor,
han ännu råkat ut för. Efter mycket besvär hade han
fått sitt rum någorlunda sopat och dammat, och till
kärringens förskräckelse och veklagan hade han brutit
upp de igenspikade fönstren och öppnat dem på vid
gafvel.
Karlarne fingo order att elda upp badstugan, och
han hade tagit sitt heta ångbad, piskat sig med riset
och rullat den rödskållade kroppen i snödrifvorna.
Nu stod han framför en spegelbit och rakade sig.
Hans grofskurna ansikte med den tjocka näsan och de
något för fylliga kinderna sken af belåtenhet. Han var
nöjd med tillvaron och glad att ha kommit ifrån
slängpolskan med kosackerna utan så mycket som en rispa,
hvilket var ett underverk. Men i krig ske så många
underverk. Så det var ingenting att grubbla öfver.
Knifven var dräglig och tvållöddret tjockt. Det
enda han svor öfver, var den smutsiga kopp, hvari
häxan gifvit honom det varma vattnet.
— Ja, ren, rakad och nykter ska mänskan vara.
Se’n må själen vara svart som sot. Men detta är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0138.html
