- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
103

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hva’ för något?... Fina namn!

— När man kom med Döbeln in i lians lagård,
kunde man tro sig vara på en europeisk kongress.
Där fanns furst Metternich, Talleyrand, Danton, Pitt,
Josephine, Pauline, madame Sans-Gene — den sista en
bångstyrig kviga — alla sina oxar, kor, får och grisar
hade han gett namn efter samtida personligheter. Men
rastjuren, kärleksguden, hette — Öfverstelöjtnanten.

— Det var nu också en idé. Men säj mej, gick han
så upp i sitt landtbruk, att han glömde det militära?

— Visst icke. Han var mycket intresserad af sitt
regemente först Västgöta-Dals sedan Skaraborgs.
Dessutom läste han oerhördt mest gamla och nyare
författare i krigskonsten samt skref långa afhandlingar i
militära ämnen, som han skickade in till
Krigsmanna-sällskapet. Äfven skref han politiska och filosofiska
uppsatser, ibland till och med vers.

— Vers! Fy faen!... Det hade jag inte trott om
mannen, utbrast major Fihlén.

— Åh, de kunde vara trefliga nog. Jag minns
sär-skildt en. Det var strax han kommit till Önne. Han
gjorde upp ett inventarium öfver gården och till det
fogade han ett annat öfver sig själf:

»Ett hufvud, såradt utaf skott,

en rostig sabel utan balja,

ett ordenstecken som jag fått,

en söndrig hatt och slarfvig tröja,

ett reglemente och journal,

ett bläckhorn och en elak penna,

ett lijärta utan minsta kval

har himlen täckts mig endast lämna.

Med det jag nöjd och glad vill dö,
sen först jag gift en vacker mö —
och måtte den tiden snart komma!»

Major Fihlén hade intresserad åhört kapten
Dunders deklamation.

— Det där var verkligen en ganska trellig vers, sade
han kritiskt. I synnerhet början. Den är nästan lika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free