- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
13

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

... Har då den mannen intet samvete? Hur kan
han vara så lugn och godmodigt belåten på ett slikt
erbarmligt återtåg som detta!

Icke en enda gång har han gjort ett manligt försök
att invänta tienden och hålla stånd. Och karlarne
begära icke bättre. Det kryper i labbarne på dem af lust
att skjuta och slåss.

Och dock såg det ut att bli en annan lek, när
rys-sarne för en månad sedan vid Keltis, Anjala och
Abbor-fors under Kamenski och Bragation gingo öfver
Kym-mene älf och gränsen. Men det var, förstås, innan hans
excellens kom till armén. Döbeln och Adlercreutz
inväntade dem, och vid Forsby, Kuuskoski och Artsjö
stod det skarpa strider. Ännu voro vi likväl för svaga
och armén måste dra sig tillbaka till Borgå och
Tavaste-hus.

Men där borde vi kunnat hålla stånd. Men — då
kom hans excellens, i nåder i en snillrik stund af hans
tokiga majestät utsedd till högste befälhafvare öfver
trupperna i Finland. Gamle Klercker fick gå och feta
Rling-spor tog makten. Krigsråd hölls, och trots öfverstarnes
motstånd hlef reträtten beslutad, marsch bakåt, norrut
mot Uleåborg.

— Men hvarför, excellens? hade Adlercreutz frågat
med flammande blick. Här i Tavastehus kunna vi dock
hålla stånd och kanske slå fienden tillbaka.

Då lär Klingspor vändt sitt enda öga mot honom
och sagt:

»Jag har hans majestäts instruktioner. Hans
majestät har ålagt mig att framför allt söka rädda af
trupperna hvad räddas kan.

Och så blef återtåget beslutadt.

När major Fihlén erinrade sig dessa dråpliga ord,
kunde han trots sin harm icke återhålla ett leende.

— Hvilken utomordentlig tanke! log majoren.
Fienden tränger in i landet, armén samlas, högste
befälhafvare utses och hans majestät ger sina order. Icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free