Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fattade betJutet utfores genast. Axel
slifcé* sig «f d?n huldas armar gfoch skyndar att
trotsa nya faror:
Med dessa ord han bort sig vänder,
han tar sitt halte, tar sitt svärd,
och börjar oförskräckt sin färd
igenom Czarens hundra länder.
I skogen göms han, dagen lång,
men natten om han styr sin gång
allt efter himlahvalfvets kärna
vår Nords orubbeliga stjerna,
och efter Carlevagnen huld’
som icke vet af nedergången,
den vagn med blanka tistelstången^
med bjulspik smidda utaf guld.
Så kom han genom tusen faror
emellan fiendernas skaror
till Mälarns kungastad, der allt
med undran hor den djerfves frälsning »
och lemnade båd bref och helsning
i Rådet, som Kung Carl befallt.
Deh Ryska skönheten, skiljd från sitt
bjer-tas vän, framlefver de sorgligaste dagar.
’Emellertid i öde salar
Maria suckar Axels namn»
Hon suckar det i skogens famn
och lär cfcss ljud åt berg och dalar.
Ett söderns barn, fortares hon af den
lågande passionen, som ännu mera stegras af
svartsjukans griller:
”11 vad var for ed som honom band?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
