Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den jagade innan han nådde dalsänkan. På detta sätt kom och
försvann den ene huronen efter den andre, och Hjortdödaren
började nu hoppas, att de alla hunnit förbi honom.
Detta var dock icke fallet, ty beständigt kommo allt flera,
tills han räknat deras antal till ett helt fyrtiotal. Snart befunno
sig dock alla i klyftan, godt och väl hundra steg under honom.
En del hade redan kommit upp på höjden af nästa backe, då
Hjortdödaren märkte, att de villrådigt började forska efter,
hvart han möjligen tagit vägen. Det var ett spännande
ögonblick, och en hvar med mindre starka nerver och mindre
själfbehärskning skulle ha begagnat sig af detsamma för att resa sig
och på nytt söka räddning i en snabb flykt. Så handlade dock
icke Hjortdödaren. Han blef fortfarande liggande stilla och
iakttog med spänd uppmärksamhet alla indianernas rörelser,
tills han fullständigt återvunnit sina krafter.
Huronerna liknade emellertid ett koppel hundar, hvilket
kommit på villospår. De växlade blott få ord med hvarandra,
men en hvar sprang omkring och undersökte hvarje träd,
alldeles som en hund som söker villebrådets spår.
Till slut svängde sig Hjortdödaren öfver trädet och föll ned
på andra sidan af detsamma. Han hoppades nämligen, att
inga flera förföljare återstodo. Hans hjärta klappade af nytt
hopp. Han reste sig på händer och fötter, lyssnade ett ögonblick
efter ljuden nere från klyftan för att förvissa sig om, att ingen
märkt honom och kröp så sakta framåt för att få höjden mellan
sig och sina förföljare och således bli osynlig för dessa. Detta
lyckades honom också, och nu reste han sig fullständigt och
skyndade raskt bort i motsatt riktning till den han förut tagit. Snart
ljödo emellertid nya rop upp till honom från dalen, och dessa
väckte hans oro på nytt, hvarför han åter skyndade upp på
backen för att rekognoscera. Detta var ett misstag af honom, ty
så fort han nådde höjden, fingo huronerna sikte på honom, och
jakten började på nytt. Hjortdödaren fortsatte sin flykt längs
backen, medan huronerna skyndade dalen fram för att
genskjuta honom. En del begaf sig också mot södra sidan, medan
åter en annan del begaf sig ned till vattnet för att innesluta
honom på alla sidor.
Hjortdödarens ställning var nu mera bekymmerfull än
någonsin förut. På tre sidor såg han sig fullständigt omringad,
och på den fjärde sidan hade han sjön. Det oaktadt fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
