Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde ett försök att utforska det inre af den närmast belägna
hyddan. Han närmade sig denna så försiktigt, som en katt,
hvilken lurar på en fågel. Då han kom i närheten lade han sig
på alla fyra och lyssnade i denna ställning en god stund framför
den låga ingången till hyddan för att om möjligt höra de
sofvandes andedräkt. Det förnams icke ett ljud, och Ormen stack
slutligen hufvudet in genom dörren. Han erhöll dock icke
någon belöning för detta farliga vågspel, ty då han varsamt
trefvade sig omkring med händerna fann han att hyddan — var
tom.
Lika försiktigt undersökte delawaren några andra hyddor,
men fann dem alla i samma öfvergifna tillstånd och vände
slutligen tillbaka till sina kamrater med den underrättelsen, att
irokeserna öfvergifvit sitt läger. Ytterligare efterforskningar
bekräftade detta, och det fanns till slut icke annat att göra än att
vända tillbaka till kanoten med oförrättadt ärende.
Hurry och Hutter voro ytterst förbittrade öfver denna
oväntade motgång. Rasande ströfvade de omkring mellan hyddorna,
som om de hoppades att finna ett kvarglömt barn efter en
sorglös sofvande på en eller annan plats, och flerfaldiga gånger läto
de sin harm gå ut öfver de känslolösa hyddorna, af hvilka de
nedrefvo en del och kastade bark och timmer rundt omkring på
platsen. Delawaren däremot förblef lugn och erinrade slutligen
sina kamrater om faran af ett så oförsiktigt uppförande och
nödvändigheten af att återvända till »Arken».
Han förblef lugn, då ju endast hoppet om att vinna ära
hade fört honom till lägret, men hans kamrater rasade, emedan
de blott lockats att begifva sig dit af sin girighet, hvilken nu
blifvit så grymt gäckad. De måste nu uppgifva sin förhoppning
och rodde inom kort raskt tillbaka till den plats där de
hoppades finna »Arken».
Några minuter senare hörde Hjortdödaren Chingachgook
tala, och ett par ögonblick därefter nådde kanoten fartyget,
och äfventyrarne gingo ombord. Hvarken Hurry eller Hutter
talade om hvad som förefallit, men Chingachgook sade, då han
gick förbi sin vän: »elden är släckt!» Och dessa tre ord röjde för
Hjortdödaren allt hvad som timat.
Nu uppstod ganska naturligt det spörsmålet, i hvilken riktning
de skulle styra hän, och Hutter afgjorde denna fråga, i det
han ansåg det vara klokast att hålla sig i ständig rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
