Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förpläga sig af den läckra honung, som fanns i detsamma, medan
hon dock noga iakttog sin sorglösa, bortsprungne unges färd,
dock utan att visa något tecken till fientlighet mot den unga
flickan.
Honungen tog dock snart slut, och björnhonan begaf sig
därefter till en plats, belägen omkring tjugo fot från Hetty. Här
reste hon sig på bakbenen och vaggade med kroppen fram och
tillbaka, under det hon ilsket brummade, utan att dock närma
sig Hetty.
Till all lycka sökte icke Hetty fly. Hon knäböjde däremot,
vänd mot björnhonan, och framsade en bön med knäppta
händer och blicken riktad mot himlen.
Då Hetty åter reste sig, lade björnen sig, samlande sina ungar
för att gifva dem di. Hetty gladde sig öfver denna djurets
moderliga ömhet, och då en unge öfvergaf sin mor och började leka
i löfvet, kände hon stor lust att taga den i sin famn och leka med
den. Men ett ilsket brummande af björnhonan varnade henne
från att fullfölja detta uppsåt, och hon vände sig ifrån denna
för henne så tilltalande syn och gjorde sig redo att fortsätta
vandringen längs sjöstranden. Till hennes förvåning, i hvilken
dock icke blandade sig den minsta fruktan, reste björnhonan sig
samtidigt och följde henne, dock ständigt på afstånd, men ändock,
som det tycktes, med intresse bevakande alla hennes rörelser.
På detta sätt, följd af björnhonan och dess ungar, gick den
unga flickan omkring en fjärdingsväg, tills hon nådde en å, som
mellan branta stränder flöt ut i sjön. Här tvättade Hetty sig,
drack af det rena bergsvattnet, fortsatte vederkvickt och lättad
till sinnes sin vandring, alltjämt följd af björnarna. Hennes
väg förde henne genom en tämligen djup dal, som från stranden
sträckte sig mellan ett par tämligen höga bergstoppar.
Hon förmodade, att hon här skulle påträffa indianlägret, och
björnen bestyrkte denna förmodan. Han snyftade och blef
stående stilla, oaktadt Hetty med ord och tecken sökte locka
honom till sig. Sakta fortsatte hon sin väg genom den täta
småskogen, ständigt med ögonen riktade på björnen, då hon
plötsligt hejdades genom ett lätt grepp i armen.
— Hvart skall du gå? sporde en blid röst på dålig engelska.
Där borta finnas krigare. — Röda krigare. — Mycket dåligt och
elakt folk.
Hetty, som till en början blef mycket förskräckt vid detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
