Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIX. I Värend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det hafven I äfven förtjänt, sade en kvinnlig stämma,
som förut ej deltagit i samtalet. Det var Elsas.
— Elsa, utropade Carl. Han hade förut inte gifvit akt
på, att hon var vid Furuby.
Nu gick han fram till henne och tryckte hennes hand.
Orsaken till att Carl ej gifvit akt på henne var, att hon,
så snart hon kommit ut ur stugan, gått ned för gårdsplanen
och bakom en af de stora rosenbuskarne därstädes för att ej
vara till hinders vid de första helsningarna mellan Carl och
hans föräldrar.
Hon brann likväl af otålighet att få tala vid Carl för att
få höra något från Helge, om han var vid lif. Och nu tyckte
hon, att hon kunde framträda.
Carl gick då, som sagdt, fram till henne och tryckte hennes
hand samt sade några ord, hvarefter han ledde henne fram
till sin hustru, sägande:
— Här är Elsa i Björnamo! Henne skall du älska som
en syster, Frida!
— Det gör jag redan förut, sade Frida.
— Håller af mig, utropade Elsa förundrad.
— Ja, sade Frida, jag har så mycket hört talas om Elsa,
att jag lärt mig hålla af er som en syster.
— Du har också en hälsning att framföra till Elsa, sade Carl.
— Från Helge? utropade Elsa och höll sin ena hand mot
sitt hjärta.
— Ja, hviskade Frida, hvilken af Carl lärt sig någorlunda
tala svenska språket.
— Han är död ...?
Frida svarade intet, utan såg ned på marken tigande.
— Mottag budskapet, som det anstår en krigarbrud, Elsa,
sade då Carl. — Din Helge är död! Han stupade som en
hjälte den 6 november 1632 vid Lützen strax före konungen.
— Jag var vid hans sida. — Farväl, Carl! ropade Helge. Gud
bevare konungen och fäderneslandet! Hälsa min fädernebygd
och min — Elsa!
— Den trofaste! sade Elsa.
— Jag sände två man med honom, fortsatte Carl, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
