Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXIV. Jesuitens dolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap. XXXIV.
Jesuitens dolk.
Konungen skyndade med sina trupper till Naumburg,
hvarifrån von Holcks röfvarhorder förjagades.
Den 30 oktober 1632 ankom Gustaf II Adolf till
Naumburg, då folket var utom sig af glädje, täflande att kyssa och
vidröra hans kläder.
Han vände sig då till hofpredikanten Fabricius och sade:
— Det är en glädje, en ljuf tillfredsställelse att se sig
sålunda omfattad af folkets innerliga kärlek; men mången gång
inger den mig dystra farhågor, såsom varande alltför
öfverdrifven. De sätta nämligen sin förtröstan på en svag människa
och icke på himmelns allsmäktige herre; ja, de betrakta och
bemöta mig nära nog såsom vore jag den, hvilken ensam
förmår hjälpa. Ack, måhända skall Gud snart nog straffa både
deras afgudalika dårskap och mig, som är föremål därför, och
visa, att äfven jag är en svag och dödlig människa.
I fem dagar stannade Gustaf Adolf i Naumburg och
började befästa sig därstädes i afvaktan på kursachsiska och
nederländska trupper, hvilka under Arnims och hertig Georgs af
Lüneburg befäl stodo vid Torgau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
