Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXXII. Vägvisaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kap XXXII.
Vägvisaren.
— Ja, min älskling. Har du tröttnat vid att vara
konungens lifpage?
— Nej, jag vill vaka öfver hans majestät fortfarande och
med Guds hjälp skall jag af hålla jesuiten från att närma sig
hans dyrbara person.
— Ädla flicka! Må Gud belöna dig!
— Carl! Konungen behöfver en vägvisare.
— Såå! Ja, jag tänker, att en sådan inte blir svår att få
här i Nürnberg.
Detta samtal hölls i brådskande ton i lägret vid
Nürnberg straxt före konungens uppbrott därifrån.
— Det behöfs ej! Jag kan visa vägen.
— Du?
— Ja, jag känner här i trakten af gammalt hvarje väg!
— Hur kan du vara så hemmastadd här!
— Min farbror, som nu är död, bodde här i trakten och
jag var hos honom ett par år.
— Är du viss att hitta?
— Fullkomligt.
— Och du vill, att konungen skall veta det!
— Ja!
— Underliga flicka! — Hvilket ädelt mod bor icke i ditt
hjärta! — Du — du vill bli vägvisare för den svenska hären?
— Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
