Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIX. »Farbror invalid»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 466 -
Sigismund fortfor med sina stämplingar för erhållandet af svenska
kronan och understöddes däri af Ferdinand II af Österrike och
Philip III af Spanien, hans svåger, samt af Kristian IV af Dan-
mark.
Svenska och polska besättningarna i Estland och Lifland
hade under dessa år stundom gjort härjande påhälsningar inom
hvarandras områden; dessemellan hade fientligheterna hvilat,
dels med, dels utan aftalade stillestånd.
Den ryska krigskostnadsersättningen samt öfverskottet å
de till Kalmar och Elfsborgs lösen inom riket indrifna gärdarna
satte Gustaf Adolf år 1621 i stånd att upprätta en här, hvar-
med han öfvergick till Lifland och belägrade Riga, som af
Polen lämnadt åt sin egen försvarsförmåga måste kapitulera.
Därpå följde förnyade stillestånd år efter år, ty Sigismund
vägrade envist att ingå verklig fred med Sverige, emedan sådan
skulle inneburit ett erkännande, att Gustaf Adolf vore rättmätig
konung af Sverige.
Gustaf Adolf öfvergick år 1625 åter till Lifland, fördref
polackarne helt och hållet därifrån och slog kronofältherren
Sapieha i grund vid Wallhoff i Kurland den 7 januari 1626.
Lithauen låg nu öppet för svenskarne, men ett krig i dess
vidsträckta och ogenomträngliga urskogar var föga inbjudande
och Gustaf Adolf vände sig i stället mot polska Preussen; Brans-
berg, Elbing, Marienburg, Meve, Pillau och Memel med flera
orter eröfrades, men Danzig förblef ointagligt, oaktadt en två-
årig belägring, och polackarne under Koniecpolsky förde ett
för svenskarne ganska skadligt småkrig med dem vid Weich-
selfloden.
Ännu mera hotande såg det ut, då en kejserlig armékår
kom polackarne till hjälp, men ömsesidigt misstroende gjorde
hvarje gemensamt företag omöjligt och efter den oafgjorda
drabbningen vid Stuhm 1629 aftågade hjälpkåren tillbaka till
Tyskland.
Af så väl religiös som politisk hänsyn önskade Gustaf Adolf
kunna uppträda till oss förtryckta protestanters försvar under
det sedan 1618 pågående inbördes kriget härstädes och ville
för den skull ha ryggen fri från polska sidan.
Frankrike kände och understödde denna konungens önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
