Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXVII. Segertåget i Bayern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 402 -
minister, kardinal Richelieu, som härmades öfver, att de kejser-
liga, utan att man kunnat hindra det, intagit Mantua, stärkte
kurfurst Maximilian i hans uppsåt att åstadkomma Wallensteins
afsättning och den kejserliga härens minskning.
Säkert är, att, om kejsaren ej gifvit efter, Maximilian,
understödd af franska trupper, skulle bekrigat honom i spetsen
för ligan och i förening med protestanterna. Det hade till
och med kunnat inträffa, att Maximilian, i stället för att kämpa
mot Gustaf Adolf, hade stridt med honom mot kejsaren åt-
minstone i ett syfte: tyska författningens upprätthållande sådan
den utvecklat sig till feodalherrarnes fördel, men till kejsarens
nedsättande och rikets och folket skada.
Kejsaren gjorde till en början ståndaktigt motstånd.
Han ville icke uppoffra sin fältherre och begärde furstarnes
råd, huru kriget framdeles skulle kunna föras med bättre ord-
ning och undersåtarnes mindre betungande.
Deras råd blef endast Wallensteins afsättning, och Maxi-
milian och ligan hotade »att, om deras vilja ej skedde, det
skulle komma till desperation och den högsta olägenhet skulle
blifva följden.»
Denna hotelse att i detta kritiska ögonblick, då svenskarne
landstigit och franska trupper stodo i Savoyen, få se rikets
både katolska och protestantiska furstar mot sig i vapen, för-
mådde kejsaren att gifva efter.
Wallenstein i förväg väl underrättad jdiii allt, mottog bud-
skapet om sin afsättning med skenbart lugn och sade, att
han af stjärnornas ställning anat, hvad komma skulle.
Han satte nämligen orubblig tillit till den då ännu mo-
derna astrologien, och huru djupt han än kände den lidna
skymfen, litade han dock på stjärnorna, som lofvade honom
framtida storhet.
Han begaf sig till sina gods i Böhmen och utvecklade
där mera än kunglig prakt i skenbar tillbakadragenhet från
världsbullret; men seende i den storm, som norrifrån inbröt
mot kejsaren och riket vissheten om sin framtida upphöjelse,
arbetade han i stillhet på att, när stunden komme, med största
kraft ingripa i händelsernas gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
