Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII. Pokalklang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 343 -
hy, som tycktes vara att mera likna vid ett såll än vid en an-
siktshud, så ärrig var den. - Fyllen pokalerna, pojkar! När
man talar om gubben Lans, må man ha fyllda bägare!
Pokalerna fylldes.
- Låt höra då!
- Söndagen den 17 sistlidne juli, började den gamle be-
rätta, infann sig ryttmästaren vid Västgöta rytteri, Harald Stake,
hos sin i Arensburg i närheten af Werben förlagda skvadron
och tilltalade sina bussar sålunda:
- Raska på, gossar! Slipen svärden och läggen krut och
kulor i pistolerna och hakebössorna, ty nu gäller det igen!
- Den maningen begrepo västgötapojkarna, må tro, och
det dröjde inte länge, förr än Stakes skvadron, den förnämsta
i regementet, förenade sig med de tre tusen man, som af ko-
nungen blifvit utsedda att vara honom följaktliga under det
anfall, han tänkte göra på den från söder anryckande Tillys
härmassor.
- Redan följande dags afton hade Gustaf Adolf anländt
från Werben, men låg stilla hela söndagen. Då på kvällen de
utsända kunskaparna af gula brigaden återkommo med några
fångar, hvilka berättade, att af den österrikiska härens förtrup-
per fyra regementen rytteri under Montecuculi lågo iBurgstall,
Holk och Coronini i Ångern och Bernstein i Reindorff, ord-
nade kungen genast anfallet sålunda: Själf skulle han anfalla
den sistnämnda platsen, belägen midt emellan de två andra,
Baudis skulle gå rakt på Burgstall och rhengrefven mot Ångern.
Sent på söndagsaftonen skedde afmarschen, om hvilken öster-
rikarne ej fingo den minsta underrättelse, tack vare befolkningens
afvoghet mot dem. Men det där veten I ju förut?
- Ja! ja!
- Godt! Det var om gubben Lans, jag skulle tala!
- Natten var ovanligt mörk för årstiden. De tunga sky-
arna, som hastigt jagade hvarandra, skymde bort de tindrande
stjärnorna och en ovanligt kylig vind svepte ganska hårdt om
de föremål, som stodo i dess väg, Stakes härdade pojkar hade
likväl ej någon olägenhet däraf; de pratade och skrattade mun-
tert, ända till dess befallningen kom att de borde iakttaga mer
försiktighet och tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
