Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXI. Slaget vid Breitenfeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsaren, hvarigenom den förres betydelse såsom medlare skulle
upphöra och han i stället bringas att fortfarande söka ett stöd;
- naturligtvis hos konungen.
Själf företog sig Gustaf Adolf ett lysande segertåg genom
Franken och de andliga furstarnes länder vid Rhen.
Svenska härens tåg gick alltså öfver Thiiringerwald. -
Erfurt och Schweinfurt intogos och måste svära konungen
trohetsed.
Därefter ställdes tåget mot det rika och mäktiga Würtenberg.
Lugn, tillförsigt och segervisshet voro de känslor, som
utmärkte de svenska trupperna, där de under sina blågula fanor
tågade fram med sin ädle, guldlocklige konung i spetsen, denne
gode, hjärtevärme man, hvilken bar de svenska färgerna på sitt
hufvud: Himmelsblå ögon och guldglänsande hår och skägg.
De katolska länderna och furstarna darrade, ja, själfva
kejsaren bäfvade för den svenske konungen, snömajestätet,
hvilket skulle smälta i söderns sol, enligt en äldre kejserlig
spådom. - Men snömajestätet smälte inte; kejsaren log inte
längre åt Gustaf Adolf och hans män, men bäfvade desto mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
