Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-96-
förklarade patern. Den helgade pistolen och silfverkulan skulle
patern taga hand om och Gustaf Adolfs dagar skulle i alla
händelser vara räknade.
Efter något betänkande gaf gamle Meijer vika för paterns
uppmaningar och samlade hop sina dyrbarheter, för att vara
redo att fly, när det behöfdes. Han ville nämligen inte lämna
sitt hem, förrän han var nödd och tvungen därtill.
Jungfru Frida, som hela dagen efter uppträdet i sin fars
rum satt uppe hos Carl Frisk, visste intet om de förberedelser
som gjordes för flykt och förundrade sig öfver, att hon blef
nedkallad till sin far sent på aftonen, vid den tid, som man
annars plägade gå till hvila.
Nedkommen förvånades hon ännu mera genom att se
Fritz och Erik vara beväpnade, under det att en häst, lastad
med säckar, stod utanför porten.
- Hvad är å färde? frågade hon Fritz.
Denne hann ej svara, ty pater Myosotis kom i detsamma
ut i verkstaden från hennes faders inre rum och kallade
henne dit, samt tillsade Fritz och Erik att samla allt hus-
folket dit in.
När alla voro församlade, slog patern upp dörrarna till
det allra heligaste och höll en kort bön, hvarefter han om-
talade, att svenskarne under konungens eget befäl vore på väg
mot staden, dit äfven de rättrognas trupper tågade, att det
otvifvelaktigt skulle bli strid kring Zerbst och att mäster Josef
därför beslutat att med sin dotter fly till ett kloster, dit Fritz och
Erik skulle eskortera dem. - Det öfriga husfolket skulle rädda
sig, bäst det kunde och om fader Meijer kunde flytta tillbaka
till sitt hem, vore det välkommet till honom tillbaka.
Det var patern, som talade detta, ty gamle Meijer var allt
för upprörd för att kunna yttra ett ord.
Folket tog nu afsked af sin älskade herre och utrymde
huset.
Sist gingo fader Meijer och jungfru Frida ut.
Patern stängde dörren och stoppade på sig nyckeln, ty
han hade lofvat att hålla de helgade ljusen i det allra heligaste
i brand och att byta om dem, när de voro nedbrunna, så
länge han kunde detta. Gamle Meijer hoppades, att hans hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
