- Project Runeberg -  Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget /
85

(1906) Author: Wilhelm Granath With: Pelle Hedman - Tema: War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Flykten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-8S -

fläck efter en papistisk hund är ett äretecken för en ärlig
svensk man, flicka!

- Häda ej de katolska!

- Vid Gud flicka! Jag längtar efter att bli frisk, endast
för att få skicka ett eller annat hundratal papister till evigheten.
Länge nog har min arm varit förslöad; min vapenbroder Helge
tänker jag har fått försprång för mig; men kommer jag väl
ännu en gång i sadeln och får min klinga i handen, så vid
himmel och helvete skall jag taga skadan igen. - Låt mig se
mitt svärd, flicka!

- Nej!

-? Hvad nu, tag hit svärdet!

- Ligg stilla!

- Fördöme mig, tror jag inte, att du kommenderar som
en ryttmästare! Tag hit svärdet, eller springer jag upp efter
det själfl

- Mins, att ni börjar blöda vid häftiga rörelser och att
fältskärn förordnat, att ni skall ligga alldeles stilla.

- Må vara! Tag hit svärdet då med godo och sätt dig
här flicka! Jag skall berätta dig en saga om hvarje blodfläck
som klingan har. Du skall få höra, huru jag plär träda upp
papister på klingan, alldeles som kungens mästerkock sticker
tjädrar och orrar på spettet.

- Jag vill inte höra. Illa lönar ni mig för min möda
att vårda er under er sjukdom. - Ni glömmer, att jag själf
är katolik.

Dessa ord verkade som en kall dusch på Carl Frisk,
hvilken förstummades och såg på jungfrun. Hans blickar an-
togo ett bedjande uttryck och efter några sekunders förlopp
sträckte han mot jungfrun sin högra hand, sägande med en
stämma, hvilken var så ovanligt mild och dallrade af rörelse:

- Förlåt mig jungfru Frida, jag ville inte såra er, jag
glömde, att ni var katolik.

- Allt är förlåtet, min herre. Ni rådde inte för det.
Yrseln har nog inte lämnat er ännu. - För öfrigt kunde ni
inte veta, att jag tillhör den heliga kyrkan.

- Jo, jag har ju sett Mariabilden där i hörnet. - Förlåt
mig! Jag ville inte såra er. Jag tänkte mig inte för. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:20:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjelteko/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free