Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken att bli seklets mäktiga epos över en mäktig
tid.
I »Anna Karenina» är tendensen också alltför
uppenbar, man har svårt att efter de hundratals
sidorna med frodigt societetsmyller och långtifrån
ohjälpliga konflikter godta den slutliga
katastrofen. Inte för den s. k. »sannolikhetens» skull, ty
verkligheten är ju ofta det osannolikaste av allt,
men konstnärlig ekonomi och proportionssinne är
en annan sak. Det förefaller som om författaren
från början orubbligt låst fast sig vid sitt
moralistiska slutmål, sedan lyckligtvis glömt bort det
för berättandets glädje under största delen av
arbetet, för att plötsligt åter minnas att han börjat
med mottot: »Min är hämnden, säger Herren». —
För dem som fästa stor vikt vid kompositionen
av en bok, måste »Anna Karenina» vara en ren
styggelse. De många kapitelsiffrorna utmärka
egentligen ingenting annat än var författaren
senast slutade skrivningen och åter tog vid. Ofta
bryta de så godtyckligt av, att ej ens ett nytt stycke
vore behövligt. Och ändå är romanen som helhet
besynnerligt åskådlig.
Så illa tillverkade skådespel som »Mörkrets
makt» och »Det levande liket» skulle ingen me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
