- Project Runeberg -  Film /
364

[MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är inne. Vid varje bädd uppehåller sig någon anhörig eller
vän, de flesta med en handfull blommor. Blott Sibyl har intet
besök. Vem skulle det också vara? Herr Wunderlich kanske...
Men nu sker ett litet underverk och fast Sibyl varken spejar
efter vänner eller väntar någon, följer hon det lilla underverket
med intresse. Det består däri att ett helt berg av påskliljor
kommer invandrande genom dörren. Det går på två små trinda
ben, lite ostadigt och trevande men tar sig i alla fall fram
till sista bädden där Sibyl ligger och gör stora, stora ögon.
Påskliljorna falla ned på bädden och avslöjar en liten tös
som strålar av stolthet över sin bragd. Så får gåtan sin
förklaring. Lisbet har stått vid dörren i samtal med sköterskan,
som tydligen givit henne allt annat än hoppfulla underrättelser
om den sjuka. Nu stiger hon fram till bädden och omfamnar
sin väninna. De byta stillsamt förtroenden tills lillans små
piruetter vid sänggaveln åter för uppmärksamheten till hennes
nätta person. Sibyl frågar efter hennes namn. Då ler Lisbet
ett egendomligt leende, ömt visserligen men med en liten
droppe av bittert vemod.

- Nej, säger hon, min unge heter Sibyl.

Den äldre Sibyl betraktar henne glad men kanske ännu mera
häpen och misstrogen.

- Höll du verkligen så mycket av mig, kära Lisbet?

Lisbet ler alltjämt, svarar:

- Visst höll jag av dig - men det var inte jag som
bestämde hennes namn.

Kanske är det både första och sista gången de båda
väninnorna beröra ett så ömtåligt ämne. Sibyl sluter ögonen, så
vänder hon isig sakta på sidan, döljer ansiktet i kudden.
Lisbet låter sin hand långsamt glida över hennes huvud. En
tyst bön om förlåtelse, omöjlig att uttala.

Reklamen arbetar med ljuseffekter och tryckpressar. Den
stora dagen är inne. Utanför konsertsalens entré hålla bilarna
en förberedande kakafonisk konsert. Vid artistingången bildar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free