Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vem den är som dragit den ödesdigra lotten, utan ord och
avsked skingras skaran såsom den samlats på skilda vägar.
Kvar bliva de båda gamla, änkan och hennes son, Luigi och
Carmela.
Ruggiero för handen till bröstet, sticker fingrarna innanför
skjortan, trevar efter ett litet föremål, fingrar på det. Ofattligt,
otänkbart. Det är icke tjugufyra timmar sedan hon hängde
medaljongen kring hans hals, icke ett dygn sedan han höll
hennes huvud mellan sina händer, kramade, kysste, log, grät,
skrattade. Nu dömd att bli hennes argaste fiende, dödsfiende,
hennes fars baneman. Å andra sidan - att vägra - att vägra
hämnas sin frände, att vägra offra sig för släkten, klanen,
kasten, att vägra gå i strid mot förtryckaren, utpressaren?
Han ser sig om efter hjälp, efter råd - det måste ju finnas
en utväg! Strax är modern vid hans sida. Hon säger att han
icke får taga blodsvärvet på sig, att han icke kan, icke skall,
att ingen kan tvinga honom. Men Ruggiero söker än mera stöd
och han spörjer med blicken Carmela, Fabricios väninna. Då
stiger flickan med det stelnade ansiktet och de vidöppna
flammande ögonen fram till honom och säger:
- Är du för feg att hämnas vår frände, skall jag tigga
Luigi därom, fast han skymfat mig. Och är även han för feg,
skall jag skänka min kropp och min själ åt den skabbige
tiggare som har mera mod än du.
Nu vänder sig modern mot dottern men Maruzza träder
emellan, hon säger:
- Änka, du är ej av vårt blod och över din son bestämmer
farfar Torriddu. Men jag vill väcka ditt minne. För tjugu år
sedan sökte du hindra din man från att döda hertigens fogde.
Din man var ett helgon och fick ej sudlas med blod. Då
ingenting annat hjälpte, gömde du hans bössa. Vad gjorde då ditt
helgon?... Den frågan bryter moderns kraft, hon sjunker
samman, hon gör en rörelse som tigger om barmhärtighet.
Men den gamla fortsätter: Ditt helgon tog oxpiken från stallet
och piskade dig till dess du yppat stället där du gömt bössan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
