Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Inger står uppe hos sig och stryker. Att hon är fattig
är antagligt fast det lilla rummet i sin torftighet är rent och
ordentligt. Att hon är sjuk är alldeles säkert, det inklämda
bröstet arbetar tungt efter andan, den skälvande handen för
mödosamt järnet.
Den förnäma damen stiger in följd av sin kavaljer, som
stannar vid dörren. Hon beväpnar genast sina ögon med
lornjetten, småler nådigt men en smula tvivlande, hon tänker
minsann inte låta lura sig. Hon går fram mot fru Inger, räcker
henne biljetten, som denna med darrande hand tar och läser.
Under tiden granskar den förnäma damen rummet och
granskningen utfaller tydligen till hennes belåtenhet. Med lätt rynkad
panna säger hon:
- Men ni kan omöjligt vara så kolossalt sjuk, min kära
vän, eftersom ni orkar stå här och stryka. Det är ett mycket
tungt arbete. Och hur kan ni hålla så snyggt och rent om ni
är så kolossalt fattig? Har ni många barn, min kära vän?
Fru Inger tillstår sanningen och den förnäma damen vänder
sig mot sin följeslagare och säger helt upprörd med höjda
ögonbryn och snörpen mun:
- Men det är ju oerhört! Bara ett barn, en fullvuxen
flicka! Det är ju i och för sig en rikedom!
Ja visst är det en rikedom. Där hon nu står med de
blottade axlarna i solen, leende och ung är hon förvisso en
rikedom. Och den Blinde, som sitter i fönstret och leker med
hennes hand finner även han att hon är en rikedom. Men den
förnäma damen griper med ett ganska resolut grepp sin
följeslagare kring handloven och tvingar honom att åter stoppa in
den plånbok han i sitt ungdomliga lättsinne redan halat fram.
Hon säger:
- Nej, min käre Axel, jag står här å föreningens vägnar
och låter inte dupera mig av någon falsk nöd. När ni verkligen
behöver vår hjälp kan ni komma till oss!
Hon ger fru Inger ännu en förkrossande blick genom
lornjetten, tar sin kavaljer under armen och lämnar henne åt sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
