- Project Runeberg -  Film /
106

[MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vad hade skett?

En gammal man hade dött, en gubbe, som girigt druckit
liv av unga läppar, alltför unga, alltför motvilliga.

Ingen mänsklig hand hade rört honom, intet mänskligt
våld hade bragt honom döden, ingen mänsklig makt.

Guds hand? Guds makt?

Vad hade skett?

Guds vilja?

Och fru Ursula mindes den dag, då mäster Anton tog
henne mot hennes vilja; den dag då ärbara fruar och
värdiga män förde dem samman; den dag då hon, allena, knäböjde
vid altaret i Vårfruklostrets kyrka, anropande den Barmhärtige
om ett tecken och ett under, som skulle befria henne. Och
hon hade bett den eviga ångestens bön, de svagas och pinades,
de hårt ansattas:

Inled oss icke i frestelse.

Förty hade Han prövat henne och funnit hennes vånda för
stor, och då frestelsen blev henne övermäktig, hade Han
befriat henne ej blott från lidandet utan ock från brottet.
Hans vrede hade drabbat mäster Anton. Fru Ursula hade
ej skuld och ej del i hans död.

Ty den onda viljan allena kan ej döda.


Och stod fru Ursula inför den livlösa kroppen ej som
en brottsling inför sitt offer utan som segraren i en tvekamp
eller som den frikände inför sin anklagare. Då hon
öppnade dörren till sovkammaren, kallade hon sin älskare att
bevittna en gudsdom, som befriade dem båda.

Men varken hade han genomgått fru Ursulas lidanden, ej
heller ägde han hennes själsstyrka, utan stelnade han av
skräck vid den dödes åsyn och frös av hans kyla. Och en
ännu större skräck ingav honom fru Ursulas lysande ögon och
hennes ansikte, som ingen sorg, intet medlidande rörde.

Då nu borgmästaren och hans följe bröto in i salen, funno
de dessa tre, den döde, fru Ursula och hennes älskare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:13:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjbfilm/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free