Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där sprungo flinka dejor med krus och muggar, där lyste
väggarnas sprakande facklor över borgare, riddare och
klerker och den väldiga eldstadens sken föll över åldermannen
själv. Så räckte de honom en luta och sång och skämt och
skratt sorlade fram ur vitskäggig mun. Men mittemot honom
på andra sidan härden sågs herr borgmästarens värdiga gestalt.
Med huvudet böjt och tankfullt snoende sitt skägg lyssnade
han, själv svåra betryckt, till glädjen och svagt var det löje
som svarade mäster Antons bullrande skratt. Det måste väl
härma honom, att hans vän och kumpan ej prisade hans
skämt. Och mäster Anton såg sig om efter nya kumpaner
att avlas med, han skyddade med handen mot brasans skarpa
sken och blickade omkring sig i den rökiga salen.
Då upptäckte han allra längst ned vid dörren en liten
mörk skepnad, som försagd och tveksam där dröjde, en munk,
blygsam och ödmjuk, som hans kåpa anstod. Och i sin stora
godmodighet beslöt nu mäster Anton, att denne den ringaste
bland de ringe skulle vara hans kumpan och hjärtebror för
aftonen, lyssna till hans sång och prisa hans skämt. Så
sände han en deja att hämta munken till brasan.
Men hur förundrad blir han icke, då han ser munken
träda fram ej till honom, som kallat honom, utan till
borgmästaren. Och han ser hur munken med häftiga åthävor
förtäljer något, som förvandlar muntra sångare och glada
dryckesbröder till skrämda lyssnare med uppspärrade ögon och
gapande munnar. Märkliga ting måtte han förtälja, sällsamma
sagor.
Mäster Anton spänner ut sitt breda bröst, han reser sig
tung av år och mjöd, han går med sävliga steg fram mot
munken. Så stannar han plötsligt, lyssnar.
Vad är det då han berättar munken? Vad är det för ett
hemskt och nesligt hus han besökt?
För sent har herr borgmästaren förstått, varåt munkens
berättelse syftar. För sent har han tystat honom. För sent har
han ställt sig mellan mästaren och munken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
