Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solskenshumör. Han knyckte på nacken, tog en myndig min och
svarade:
- Så kloker karl tör jag väl ändå vara, att jag kan stå för
mitt ord.
Stå för sitt ord fick han redan samma dag. Fram mot
kvällningen hade han skickat ut Tora att köpa mat. Han tyckte
kanske att det var onödigt att ha flickan hemma vid den tid,
då kunderna brukade besöka honom. Men olyckan ville, att
Tora återvände just då han stod i begrepp att avfärda en
kund. Det var en fattig hustru, som »stampat» på sin kappa
och mäster hade efter mycket prutande lämnat henne en
spottstyver. Då Tora steg in, fick han brått att smussla undan
kappan. Men flickan förstod väl genast, vad som hänt och
hon visste nog också att kvinnan inte hade mer än den kappan.
Så bad hon henne dröja ett ögonblick, gick in i salen och
återvände med en kappa, tio gånger präktigare än kvinnans.
Den krängde hon på henne trots kvinnans förlägna
invändningar och förskräckta sidoblickar på mästerman. Mäster var
så förbluffad att han inte kom sig för att inskrida. Först då
kvinnan gått, sade han:
- Nej hör du tös, inte menade jag på det sättet.
Tora svarade:
- Det var synd det, mäster. För på det sättet menar jag.
Så gick hon ut i köket och ställde med maten. Mäster
satte sig vid bordet och tjurade och där satt han ännu, då
Tora kom in med maten. Hon tände ljus och dukade upp
så trevligt hon förmådde. Enemans sura min låtsades hon
icke märka. Men när maten och trevnaden gjort sin verkan
och mäster tinat upp en smula, sade hon:
- Hur kan det komma sig, att mäster, som är en sån klok
karl, skaffat sig så dåligt rykte. Hela stan pekar ju finger
åt honom?
Att han hade dåligt rykte var ingen nyhet för mästerman;
och mer än så: han var nästan stolt över sitt rykte. Det
bevisade bäst att han var en kloker karl, som inte lät lura sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
