Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kronor att jämte upplupen ränta återbetalas den - - -
Som säkerhet för lånet ställer jag panten n:o - - -»
Knut förstår knappt ännu, vad det är fråga om, men Tora
förmår honom att skriva under. Mästerman räknar upp
pengarna och stoppar på sig kvittot. Nu anser Tora affären
uppgjord och bereder sig att följa mästerman, men han säger:
- Ordning i allt, min flicka. Din fästman ska också ha
ett kvitto. Pantkvitton kan man sälja, förstår du. Och Knut
kommer kanske i knipa någon mer gång.
Därpå tar han fram ett tryckt pantkvitto, fyller i pantens
nummer och skriver under. Han räcker Knut kvittot, reser
sig och går i sakta mak sin väg. Knut sitter och fingrar
på sedlar och kvitto, han förstår ännu ingenting. Först då
Tora reser sig, vaknar han upp och griper henne i armen.
Hon lossar varligt men bestämt hans grepp, går. Mästerman
vandrar hemåt: han pinas av oro och en stark lust att
vända sig om för att se, huruvida den nya panten verkligen
följer honom. Men han vågar helt enkelt icke. Den kalla
klokhet, som i allan tid varit hans kännemärke och hans stolthet,
har på sistone onekligen lidit ett avbräck. Det känner han och
våndas. Icke ens då han öppnat sin port, vågar han vända
sig om. Han står där med handen på låsvredet och lyssnar,
jo - jo - nu hör han stegen, hennes steg. Långsamt och
med nedböjt huvud går hon förbi honom; ett ögonblick tvekar
hon - stiger så in i mästermans hus! Den vackra fågeln är
fången! Mästermans klokhet har dock bestått provet!
IV.
Värden på »Cap Devil» såg ingen orsak att hemlighålla vad
han visste om den kuriösa panten. Vilken skam för mutter
Boman! För flickan! För fästmannen! Sätta sin fästmö i
pant! Så folk grinade och pekade finger - minst kanske åt
mästerman. Nog förstod man, vart mästerman syftade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
