Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram till tingesten, böjer sig ner och sträcker ut handen.
I detsamma springer en av pudlarna fram ur mörkret, nappar
till sig nålen, försvinner.
I rummets stora spegel lyser halvmånsdiademet, så
framträder hela Elsas bild, sådan som hon tedde sig i hyttens
spegel. Elsa kommer från sidan, fascinerad av det lysande
diademet, tvekar, sträcker plötsligt handen efter diademet
varvid spegeln krossas. Hon stöder sig mot bordet, flämtande,
stryker sig med handen över ögonen, tar några steg.
Framför henne står Gycklaren, klädd som värdshusvärd.
Omgivningen diffus och obestämd. Han håller kniven lyftad
på samma sätt som förr en gång, drar sig bakåt varvid kniven
hänger kvar i luften. Elsa tar några steg framåt men stannar,
kämpande mot ångesten. På båda sidor om kniven framträder
de mörka stängerna, så hela guillotinen. Elsa ryggar tillbaka
och försvinner. Guillotinen likaså. Kniven hänger ensam kvar,
nu förminskad. Sven håller den i sin hand. Han bär samma
kläder som då han kom hem från fisket. Han lyfter den
som för att stöta till någon i mörkret befintlig person. Elsa
springer fram, slår armarna omkring honom, kämpar för att
ta ifrån honom kniven. Han stöter henne häftigt tillbaka.
Hon faller.
Hotellrummet i dunkel. Elsa ligger på golvet i förgrunden.
Gycklaren, klädd som då han kom till fiskeläget, trippar
fram till henne, breder spefullt beklagande ut armarna, lägger
huvudet på sned och betraktar henne. Böjer sig ned och lyfter
upp henne, stryker tillbaka hennes hår. Då slår hon upp
ögonen. Men då är det inte Gycklaren som håller henne i
famn, utan Sven, i sin eleganta dräkt. Elsas minspel övergår
från förskräckelse till glädje och ömhet.
En takkrona upplyser hotellrummet Elsa och Sven famn i
famn. Hon gör sig lös och ser sig oroligt och förvirrad
omkring. Drar åter Sven intill sig med passionerad ömhet,
bestormar honom med böner, säger:
- Jag vill bort - bort härifrån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
