Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Från klarblå himmel strålar solen och slösar hela knip-
pen af ljus och värme öfver jorden, som väckt ur den
långa vinterdvalan med förtjusning hämtar nya krafter till
ett nytt lif. Våren har proklamerat sitt välde, och hvar
han leende och blid drager fram, spira blyga sippor upp i
hans fotspår eller börja safrika trädgrenar svälla af obe-
tvinglig lefnadslust.
Den sedvanliga utställningen i Fria konsternas akademi
var öppnad. Prisutdelningen hade försiggått och som alla
väntat erhöll Sven Berger kungliga medaljen jämte ett sti-
pendium på tre tusen kronor i tre års tid. Det var icke
så mycket hans behandling af prisämnet, fastän äfven detta
vägt tungt i vågskålen till hans förmån, som tre mindre
dukar, hvilka fästat uppmärksamheten vid honom.
Professorn, hvars förklarade gunstling han varit, hade
omedelbart efter prisutdelningen uppsökt honom och på sitt
godmodigt skämtande sätt börjat.
— Gratulerar, min unge vän, gratulerar! Nu har ni
tagit första steget på en bana, som sanning att säga spar
flera törnen för er fot än lagrar för er tinning. — Och
när Sven rodnande af tillfredsställelse beredde sig att tacka
honom för hans hjälp, återtog han allvarligt. — Glöm nu
inte, att detta är afslutningen på en lofvande lärotid, glöm
inte, att först nu börjar det egentliga arbetet, som skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
