Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I10 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
rida på. — Jag tar Felix, skrek jag strax, och Effi var
ej den som afrådde. Hon klättrade upp på Rosinante,
och jag ledde Felix ur stallet för att klifva upp från
bodtrappan. Felix var vid godt humör och stod besked-
ligt stilla...
— Han snusade bestämdt till mina stöflar och hade
respekt, — förmodade Masse.
— Jag hade en sockerbit, ser ni, som jag mutade
honom med. Så begynte vi rida i sakta lunk ut genom
grinden och till landsvägen. Folk, som mötte oss tog
oss för »patrons pojkar».
— Men så kom där ett stort flyttningslass emot
oss, som såg vidunderligt ut med utspetande stolben
och vippande skåp. Jag vet ej, hvad Felix tänkte på,
men han begynte stegra sig och ville ej framåt. Jag
gaf honom oförsiktigt en snärt med piskan, och då
skulle ni sett! Han reste sig på två ben, ruskade på
hufvudet och satte därefter af i vildaste sken, så Effi
blef långt, långt efter. Jag klappade Felix och försökte
lugna honom, men det hjälpte ej. Jag höll mig fast,
så godt jag kunde, men kände hur mina armar trött-
nade och visste att jag snart skulle släppa mitt tag. Då
mötte oss en gärdesgård och en grind. Det hajade till
1 mig, Fur skall det här gå? tänkte jag. Och Felix
besvarade frågan genom att i ett huj sätta öfver gärdes-
gården rakt in i Nybackas klöfverfält. Vid språnget
damp jag i backen midt i den doftande klöfvern...
— Och då jag ändtligen andlös och förfärad kom
fram, — fortsatte Eufrosyne, — så hvad tro ni hon
sade, jo: här är så skönt, jag önskar jag vore en häst.
Och där låg hon raklång på ryggen, utan en skråma
Oc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
