- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
23

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAMILJEN HIMMELSTJÄRNAS RESA TILL ITALIEN. 23

grönqvistska palatset efter det andra och skvärerna och
promenaderna gåfvo icke kapellet efter. Och ack, hvilka
butiker! Hvilka korfvar och ostar! Det vore någonting
att ställa fram på tebordet därhemma, när det kom främ-
mande. Hon fylde i tankarna sitt skafferi med alla
charkuteri-fönstrens härligheter, och skulle icke haft
något emot att lämna strykjärnen i Paris och ersätta
dem med samma vikt i metvurst och korf, om hon ej
kommit ihåg, att de ännu skulle hälsa på påfven i Rom,
innan de fingo vända hemåt.

Ja, Paris kunde nog vara bra, men där var fasligt
bråkigt och man var i ständig ångest att barnen skulle
tappas bort, blifva öfverkörda eller bortstulna till akrobater,
som ju var så vanligt. (Detta senare gingo Masse och
Kasse och hoppades på, såsom det roligaste slut på resan.)
Man måste således uppsöka lugnare trakter, och en afton
bar det af med nattåg surr-surr-surr ned till Lyon.

Man hade tagit sofkupé. Allt skulle varit galant,
om man blott haft tillfälle att gå ut och frukostera eller
äta en fyra rätters middag i god tid, som hemma på
Kaipiais. Men det var sant, det var ju natt. Barnens
ögon stretade att hållas öppna och titta ut i det kolsvarta
mörkret, där gnistorna yrde som snön därhemma om
vintern. Angelika försökte vid skenet af den matta
taklampan utgjuta sina nattankar i dagboken, men det
var ett sådant förskräckligt puffande och skuffande, och
så oemotståndligt söfvande, detta surr-surr-surr och detta
rasslande mot skenorna, att pennan föll ur hennes hand,
och nattankarna öfvergingo till behagliga drömmar om
skallerormar och danska riddare. I Lyon pustade man
en dag, åt biftstek och tvättade sig ren. Kasse och
Masse, som suttit vid kupéfönstret och uppfångat sten-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free