Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Du menar,” sade enkedrottningen, ”att intet är sä underligt, som en ung mans
väg till ena pigo.”
”Ers majestät,” svarade den förlägna hofdamen, ”jag vågade inte säga sådana
ord, då det gälde hans majestät konungen.”
”Det var dig äfven rådligast att vakta dig för ett sådant yttrande,” sade Kristina
med skärpa i rösten. ”Men jag, hans mor, kan säga det och jag säger äfven, att jag
skall veta att sätta oötverstigliga hinder på denna väg och dessa hinder skola ditstäilas
af Ebba Brahe sjelf.”
”Af Ebba?”
”Ja!”
”Ers majestäts vishet är för stor för att kunna fattas af oss,” yttrade en af da-
merna nigande.
”Det höfves äfven en drottning att vara visare än sina hofdamer,” svarade Kristina
stolt och smickrad. — ”Hör på! Det band, som kallas kärlek och hvilket knappast sjelfva
döden plägar kunna slita, kan stundom, ja till och med rätt ofta brista tillfölje af i hjertat
skickligt inblåsta misstankar mot den älskade. Ett qvinnohjerta kan älska hängifvet och
djupt; men det kan äfven lätt såras af misstänksamhetens törnen. Jag svär, att inom
kort, skall Ebba Brahe täras af svartsjuk misstänksamhet: och har hon en gång blifvit
misstänksam och sårad, så skall hennes hjerta ropa på hämd. Ja, hämd, mina damer!
Och det är denna känsla, som vi måste underblåsa. Hon skall sjelfmant gå in i min snara
och der förblindad af sitt raseri söka försvara sin af hennes konungslige älskare kränkta
heder — hon måste känna sin heder kränkt genom Gustaf Adolfs intima förhållande med
Margareta Cabeljou, en räddande ängel, ehuru en mörk sådan. — Detta förhållande är just
den stamtrupp med hvilken vi hafva att operera. Ebba skall bringas att tro, att hon är
glömd af konungen och hellre än att blifva öfvergifven skall hon skynda att kasta sig i
en annans armar. Se der ett utkast till vår stridsplan!”
”Huru snillrikt är ej denna plan utarbetad, värdig en drottning,” sade en af upp-
vaktningen smilande.
Detta smicker förvärfvade den talande en gillande blick af den vackra enke-
drottningen.
”Men hvilken skall väl Ebba Brahe kunna välja?” frågade en annan hofdam.
”Hvilken?” utropade enkedrottningen. ”Hvarje ögonblick kan ju väntas hit Jacob
Pontus De la Gardie! Segerkrönt kommer han åter. Det är bekant, huru ömt han länge
älskat Ebba; och nu, när han skall finna, att hon tror sig öfvergifven af Gustaf Adolf,
lär han väl inte länge dröja att såsom segerlön begära hennes hand. Det skall blifva min sak
att underrätta honom om, att hon är ä prendre. Vår hämd på henne för hennes förmätna
hopp att blifva upphöjd på den svenska tronen skall blifva fullständig; blott vi alla förstå
att rätt begagna oss af situationen och begagna konungens felsteg rätt till vår fördel.
Såväl Ebba Brahe som De la Gardie skola så insnärja sig i de nät, som jag skall veta
att med eder bjelp lägga ut för dem, att de aldrig skola kunna taga sig derur, utan i
stället skola de trassla in sig i dem ju mer de sprattla, liksom fångade aborrar.”
I detta ögonblick inträdde en hofman och förkunnade bugande för enkedrottningen,
att en budbärare från hans majestät ankommit till slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
