Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
”Tag alltsammans, rubb och stubb! Tag folk med dig, sä att sakerna genast
kunna bäras ut! — Ab, ha, ha, ha! Riddar Hubert! Det fröjdar mig i min själ, att din
systers nöd skall kunna väcka upp dig ur dina kärleksdrömmar!”
Vändande sig till sin syster, sade han.
"Skrif genast det der brefvet och häll för resten noga vakt.”
”Bekymra dig inte om den saken,” svarade hon. ”Hvad jag har åtagit mig det
utför jag också.”
”Kom Kleri, så skall du få fullmakt för utmätningen i morgon!” sade Parviainen.
”Jag kommer, herre!” svarade Kleri och följde honom ut ur rummet.
Ursula skakade på sitt hufvud och gick upp i jungfru Edlas jungfrubur.
”Du har väl intet emot, att jag besöker dig, mitt barn, i ditt allra heligaste?”
frågade gumman, då hon trädde in till juDgfru Edla.
”Nej, visst inte, ni är mycket välkommen!” svarade flickan.
”Min bror har bedt mig vara som en mor för dig,” fortfor gummaD.
”Det var vänligt tänkt af honom,” svarade jungfrun.
”Han är rädd om dig och det får du inte undra på, ty man är alltid rädd om
det man älskar.”
Jungfru Edla suckade.
”Du suckar, min flicka,” sade Ursula. ”Ja, ja, du förstår dig nog ännu inte på
min bror såsom älskare betraktad, du som är van att se upp till honom som till en far.
Men du har fallit honom särdeles i tycket och han kan nog inte lefva utan dig.”
Åter suckade jungfrun.
”Ja, ja,” fortsatte gumman. ”Jag går inte ifrån, att för mycket är för mycket.
Han är mycket sträng och misstrogen, men ser du, mitt barn, min broder känner i sitt
bjerta, att hans lycka endast beror på att få ega dig och derför är han äfven så rädd
om dig. Det är ett ordspråk, som säger, att misstron är säkerhetens moder. — Du bara
suckar, kära barn. Nå, nå, det är inte så godt! Säg mig, är ditt hjerta fästadt vid någon
annan än min bror? Du svarar inte. Var viss om, min flicka, att om min bror vill tvinga
dig att biifva hans hustru utan ditt eget samtycke och om han vill söka att förqväfva
ditt tycke för någon annan, så skall det biifva mig kärt att träda på din sida och be-
skydda dig, allt hvad jag förmår.”
”Ett sådant ädelmod!” svarade jungfrun.
”Var lugu, min lilla,” sade gumman och räckte jungfiu Edla sin hand. ”Jag
hoppas, att kunna stilla ett hjertas öfverdrift, som älskar dig i grund. — Men låtom oss
tillsvidare lemna detta ämne. Jag får lof att skrifva ett angeläget bref och om du inte
tar illa upp det, så gör jag det nu genast. Kom med mig in i mitt rum medan jag skrifver,
så få vi språkas vid vidare.”
”Jag kommer genast!” svarade jungfrun, hvilkens ögon fingo en fullare glans.
Ursula lemnade henne.
Då hon gått, skyndade jungfru Edla att öppna ett litet schatull, hvarur hon fram-
tog papper, på hvilket hon i största hast skref några ord, hvarefter hon vek tillsammans
det och hopfäste det med en knappnål, samt adresserade det till riddar Hubert.
Derefter kysste hon brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
