Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
sjöng ljufva kärlekshymner till hertigen, hvilken förtjust och bedårad lyssnade dertill från
slottets fönster, der han nästan hela dygnet stod och blickade ut på de nyckfulla böljorna.
Länge stod han emot den förföriska hafsfruns, än klagande, än kraftiga sånger,
förgäfves lofvade hon honom allt, blott han ville skänka henne sin kärlek.
Men slutligen tycktes hon likväl segra och den olycklige furstesonen kastade sig
ut ur det fönster, hvari han stod. Han hade då tyckt sig se hafsfrun sitta på Vetterns
bölja och locka honom till sig genom att sträcka emot honom sina snöhvita armar. Hon
hade denna gång lagt bort sin harpa och sökte att tjusa honom endast genom sitt eget jag.
Hon segrade då och hertigen kastade sig, som sagdt är, ut ur slottsfönstret ned
i slottsgrafven, der de förskräckta väktarne underbart nog funno honom fullkomligt oskadd
och med sitt vanliga leende på sina läppar.
Då man i milda ord förebrådde honom för hans oförstånd att på detta sätt våga
sitt lif, svarade han:
”Hafsfrun mottog mig på sina snöhvita armar.”
En massa folkvisor och sägner förekomma om hertig Magnus och hafsfrun.
En af dessa lyder:
Sä tidigt en söndagsmorgonsiund,
Innan lärkan hon rörde ein tunga,
Hertig Magnus gångar i rosendelund,
Der hörde han hafsfrun sjunga:
”Ack hörer, hertig Magnus, |ag bjuder
Eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva. *)
Och eder vill jag gifva en värja ny,
Den hänger på femton gulieringar
Och hvar gång i dragen henne i krig,
Så visst ekolen striden I vinna.
Ack hörer, hertig Magnus, jag bjuder
Eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva.
Ooh eder vill jag gifva en kappa blå,
Den bästa en riddare vill bära,
Med ädela stenar i hvar ooh en trå
Och kappan af sidenet skära
Ack hörer, hertig Magnus, jag bjuder
Eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva.
”Och väl så ville jag trolofva dig,
Vore du en kristelig qvinna,
Men nu far du ett hafstroll så vildt,
Der strida strömmarna rinna.”
”Ack hörer, hertig Magnus, jag bjuder
Eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva.
Hertig Magnus, hertig Magnus, besinna du dig
Och ej så spotskelig svara.
För det du ej ville trolofva mig,
, Så skall du få osinnig **) vara
Ack hörer, hertig Magnus, jag bjuder
Eder ganska gåfvor, viljen I mig lofva.”
En annan folkvisa omtalar händelsen, då hertigen kastade sig ut genom fönstret:
Hertig Magnus såg genom slottsfönstret ut, Jag beder eder ännu så gerna.
Huru strömmen så strida månde rinna, I sägen ioke nej utan ja, blott ja!”
Då fick han se, på strömmen satt
En mycket däjelig qvinna: Hertig Magnus sig kastade genom slottsfönstret ut,
”Hertig Magnus! Hertig Magnus, trolofveu I mig, I strömmen, som så strida månde rinna, o. s. v.
Man gjorde allt för att skingra den sjuke furstens tankar på elfjungfrun och der-
för flyttades han stundom till olika platser och ofta nog vistades han på Kungsbro och
*) == älska.
**) — vansinnig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
