Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då med sådana stamningar och genstamningar naturligtyis ingenting
knnde uträttas, beslöt konung Kristiem, att hans företrädare äfven skulle
dom-fållas, ehuru han hvarken sjelf eller genom ombud hade infunnit sig. Den
30 maj framlade han å nyo, infor fyra biskopar och sexton verldsliga
radsherrar, sina anklagelsepunkter, af hvilka den främsta gick ut derpå, att konung
Karl skulle dömas efter den paragraf i halmstadsfordraget af år 1450, som
stadgade, att den som vore så mäktig genom slägt o. s. v., att han kunde
upp-häfva sig och störa unionen mellan rikena, skulle mista lif och gods — detta
ehuru halmstadsfordraget var slutet, efter det Karl hade blifvit konung och ehuru
detta fördrag uttryckligen hade blifvit undantaget, när vid Kristiems ankomst
till Sverige de äldre unionsfordragen stadfästes (jfr s. 318). Men det var icke
nog med denna oblyghet i konung Kristierns fordringar; det fans i Sverige tjugu
högtuppsatta män, bland dem en Erengisle Nilsson, en Birger Trolle, en Nils
Sture, som rättade sig efter konungens vilja och fålde en dom öfver konung
Karl, ehuru de mycket väl kände halten af de anklagelser, soin gjordes mot
honom, ja, som till och med framhöllo som en berömmelse för sig, att de icke
tillämpade all lagens stränghet, utan läto honom behålla lifvet och hans döttrar,
såsom dem hade lofvats, behålla sitt möderne och hvad fadern hade förvärfvat,
innan han besteg Sveriges tron.
Konung Kristiern var mycket mån om att utvidga konungamakten.
Med sin tids påfvar torde han långvariga underhandlingar, skriftligen och
genom ombud, for att vinna hvarjehanda förmåner. I böljan aktade man i
Roma icke mycket på hans ord, ehuru man i dessa dagar, då påfvedöniet
be-gynte blifva herre öfver den rörelse af motstånd inom kyrkan, som hade
framkallat koncilierna, med nöje såg en konung så väl i andliga som i
verldsliga angelägenheter vända sig till påfven. Men konung Kristierns makt växte,
och dermed hans anseende. För öfrigt sökte han göra intryck på påfvarne
medelst de mest lysande beskrifningar öfver sin och sina rikens storhet.
Kon-stantinopel hade nyligen fallit i de otrognes händer (1453), och från
påfve-hofvet utgingo uppmaningar till de kristna folken att förena sig i ett
korståg. Konung Kristierns skrifvelser innehålla de mest öfverdrifna beklaganden
af kristenhetens nöd och ursäkter för det han ingenting kunde göra. Hau
skulle visserligen kunna sätta upp en här på två hundra tusen man, men det
vore så svårt att förflytta den till krigsskådeplatsen. För öfrigt kunde han i
hemmet verka för den goda saken, genom att bekriga sina hedniska eller
irrläriga grannar, ryssar, »agarener, traker, kumaner och erpioner» A. De voro
visserligen i hög grad grymma och vilda, men hade likväl i strider mot honom
förlorat ett par hundra tusen man o. s. v. Ville det påfliga hofvet icke rätta
sig efter hans önskningar, kom han med hotelser; blefve icke den han ville
utnämd till erkebiskop i Nidaros, skulle stiftets inbyggare, sade han, öfvergä
till den grekisk-katolska religionen. I mycket vann han hvad han ville: han
fick af påfven ett löfte (hvilket dock ej alltid hölls), att denne aldrig skulle
1 Ännu flere af dessa uppdiktade grannar förekomma i konungens skrifvelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
