Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingalunda sägas vara med sanningen öfverensstämmande; svenskarne svarade
fogligt och ärligt, hänvisande konungen i allt hvad som icke rörde hela folket
till de enskilde, öfver hvilka han klagade. Men det var icke nog med den
olika uppfattningen af de förgångna tilldragelserna, utan fordrade konungen,
att dom skulle fällas i striden mellan honom och Sverige af det danska
riksrådet och hansans ombud, under det svenskame icke ville veta af någon
rättegång, hvarpå de icke voro beredda, och hansans ombud erkände, att i
Vadstena, hvarest man hade kommit öfverens om kalmarmötet, hade alls icke
varit tal om någon rättegång. Danskarne och tyskarne gingo då till konungen
och bådo honom gifva efter i denna punkt. Han vägrade och sade, att
svenskame fordrade att alla danskar, tyskar och norrmän skulle drifvas ut
ur landet, men den eviga förbannelse, som skulle drabba honom, derest han
uppfylde denna deras begäran, ville han icke bära; så var icke öfverenskommet
nar han mottog riket af fru Margareta. Då gjorde herr Erik Krummedike och
herr Heinrich Rapesulver, borgmästare i Ltibeck, invändningar, och den senare
sade till sist: »Nådige herre, om I icke lyssnen till rådet, utan följen ert
eget hufvud och godtycke, och derpå af edert folk och af svenskarne ett eller
annat tusen omkommer, utan att I likväl kunnen drifva er vilja igenom, då
skall en evig förbannelse drabba er. Lyden I rådets råd och det är ondt,
då har rådet skuld och icke I. Vi gifva eder rådet, att I upptagen svenskame
i vänskap och nåd.» Konungen måste till sist gifva efter.
Danskame, hansans ombud och svenskame samlades då i den helige
Kristofers gillestuga. Svenskame tackade det danska rådet för den hjelp, det
hade gifvit dem, och sade, att de skulle förblifva bröder till evig tid och
hjelpa hvarandra till deras rätt, privilegier och gamla goda plägseder. De
tackade ock hansans män för deras bistånd, och då dessa, som alltid hade
ögonen öppna för sina fördelar, begagnade tillfället att tala ett godt ord for
sina gamla förmåner i norden, svarade herr Erik Krummedike, att alla löften
som voro hansan gifna skulle på det trognaste uppfyllas. Derpå
underhandlades mellan svenskar och danskar, hvarvid de förre förklarade, att de
ingalunda ville, såsom konungen hade sagt, att alla utländingar, som i Sverige
hade jordegendom, skulle utvisas ur landet, utan allenast att rikets fästen
skulle, såsom lagen föreskref, anförtros uteslutande åt svenskar, hvarpå
dan-skarae förklarade, att denna deras begäran vore billig och att de tillstyrkte
konungen att villfara den. Konungen fick ock nu foga sig efter
omständigheterna. Samma dag, som danskarne och svenskame hade kommit öfverens,
den 23 augusti på eftermiddagen, trädde konungen ut på rådhusets burspråk,
och lät medelst stormringning kalla allt folket samman på torget. Han gick
derefter ned med sina furstliga följeslagare, och allt sitt manskap som bildade
en ring kring konungen och de svenska ombuden; dessa knäböjde och bådo,
att konungen ville taga dem till nåd och aflägga all den ovilja han hyste
mot dem. Han tog dem i händerna och ville lyfta dem upp, men då de
vägrade uppstå, föll konungen sjelf på knä och förmådde dem dermed att
resa sig. »Mången fålde tårar, då han såg så mycken ödmjukhet», heter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
