Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter sin hemkomst sökt arbeta för fredens upprätthållande, sände nu sitt folk
beväpnadt att ställa sig till marskens förfogande. Fåfängt sökte danskarne
under utfall antända staden, i hvars underbara bevarande svenskarne sågo ett
bevis för den ynnest, med hvilken jungfru Maria omfattade deras sak.
Hade nu således uppsägelsen åter trädt i kraft och var man således utan
konung, var det icke längre bevändt med att hafva en marsk och en
drot-sete; det var nödigt att å nyo välja en rikshöfvidsman. Engelbrekt, som hade
böljat belägra Nyköpings hus, vände åter till Stockholm för att deltaga i
valförsamlingen, som hölls i svartbrödraklostret (i närheten af det nuvarande
Jemtorget). Man utsåg tretio valmän, af hvilka tjugufem gåfvo sina röster
åt marsken Earl Knutsson, allenast tre röstade på Engelbrekt och två på
Erik Puke, Enheten i befrielseverket var redan bruten, de stora ätterna ville
icke längre lemna makten i händerna på Engelbrekt, som i jemförelse med
dem var en uppkomling och som hade sitt förnämsta stöd i allmogen. Denna
stod ock nu på Engelbrekts och Pukes sida, när de, förbittrade öfver valets
utgång, fordrade, att en af dem skulle utses till höfvidsman, och hade allmogen
så mycket att säga mot ridderskapet och de andlige som höllo med marsken,
att man som en förmedling lade i Engelbrekts händer en makt som var
jemlik marskens; under det denne fortsatte belägringen af Stockholms slott,
skulle Engelbrekt på nytt tåga genom landet för att utdrifva, alla »oskäliga»
fogdar. An en gång erbjöd sig Hans Kröpelin att medla med konungen.
Man antog hans tillbud: ville konungen låta dem njuta lag och rätt, voro de
ännu benägna att erkänna honom som sin herre.
Engelbrekts tåg genom landet var hastigt och segerrikt. Han
sammankallade södermanländingarne att belägra Nyköpings fäste, hvars besättning
försvarade sig med mannamod. Östgötarne, som han hade stämt sig till möte
i Söderköping, sände han att under befäl af väpnaren Erengisle Nilsson belägra
Stegeborg; Bo Knutsson bröt, på hans befallning, upp med tjustborne for att
taga Stäkeholm. Borgame i Kalmar förklarade sig vilja hålla med konung
Erik, så länge herr Jöns Grim innehade slottet. Engelbrekt lät då besätta
skansen vid Kläckeberga och gjorde derifrån staden och huset mycken skada;
till anförare för de belägrande satte han Nils Stensson (natt och dag), hvars
svenner genast vid krigets utbrott hade med öfverdådig djerfhet satt sig i
besittning af Brömsehus; de hade legat på lur med spända armborst utanför
fästet, och när de hörde vakten afblåsas och borgporten öppnas, trängde de
in genom denna, grepo fogden och jagade ut besättningen. Engelbrekt, som
vid denna tid stod i underhandlingar med de missnöjde i Norge och sökte formå
hansestädema till ett förbund mot Erik, ryckte vidare ned i Bleking, der
Ronneby stad, efter ett fåfängt försök att försvara sig, underkastade sig den
segrande fältherren. Skåningame slöto efter ett par sammandrabbningar
stillestånd; för tusen gyllen köpte Engelbrekt Laholms fäste, der han till
höf-ding satte småländingen Arvid Svan, som sedermera blef lagman i Tiohärad.
Halmstad, som snart öfvergaf tanken att hålla sina portar slutna för den
svenska hären, fick en stark besättning. Kring Yarbergs fäste förläde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
