Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bedöma hvad värde det gamla har, om det bör bevaras filer om
det kan utan vidare försvinna. Härigenom blir mycket räddadt, som
annars fördärfvas till stor skada för kunskapen om var forntid, kanske
till stor skada för kunskapen om den kristna konsten i allmänhet..
När det är fråga om ändring af en gammal kyrka, som ännu
användes för gudstjänst, kunna tvenne intressen komma i strid med b
varandra: intresset att bevara det gamla och intresset att göra kyrkan sa
passande som möjligt för det nu lefvande släktets kraf pä en fullt
lämplig lokal för gudstjänsten. När krafvet i detta senare hänseende
är oafvisligt, då måste naturligtvis det antikvariska intresset träda i
bakgrunden, men när anmälan i laga ordning bl i f vit gjord, kan det
gamla, som måste försvinna, blifva undersökt och afbild ad t och
därigenom bevaradt åt eftervärlden. Men i de fall, då intet prakti-kt
behof föreligger, då maste man hålla på bevarande af det gamla, äfven
om församlingen har en stor kyrkkassa, äfven om, när en sådan finnes,
afundsjukan mot en tillgränsande församling, som byggt en nv kvrka
t. ex. med hög tornspira, gör sig gällande. Jag tänker på den onödiga
rifningen af Bunkeflo intressanta kyrka, framkallad åtminstone del
vi-däraf, att annexförsamlingen Hyllie, inom hvilken det nu betydande
samhället Limhamn är beläget, hade, pågrund af de nya förhållandena,
byggt en ny kyrka. Äfven när anmälan i laga ordning blifvit gjord,
och ett af församlingen antaget ändrings- ocli byggnadsförslag blifvit
underställdt pröfning, har det, när välgrundade anmärkningar däremot
blifvit gjorda, händt, att församlingen fått sin vilja fram till stor
skada. Så t. ex. blef en synnerligen prydlig klockstapel på Yansö
kyrkogård i Södermanland rifven, därför att en inflytelserik
församlingsmedlem ville det. För sådant måste rådas bot. Men bot därför vinnes
ej, förrän vederbörande kyrkliga myndigheter, till hvilka jag äfven
räknar kyrkstämmorna, lärt sig inse, att andra kunna bättre förstå
det de vilja ändra, och att man bör rätta sig efter de sakkunniges
uttalanden — för fosterlandets, konstens och vetenskapens skull.
Somliga vilja förstöra, andra vilja bevara, men när de
bevarings-vänliga icke äga nödig kunskap om det rätta förfaringssättet, kan det
äfven i detta fall hända, att resultatet blir förstöring. En person, -om
hade ett lifligt intresse för våra fornminnen, tog sig för att med
mejsel hugg befria ett par portalkapitäl från öfversmetad puts. han
frigjorde men skadade skulpturerna. Sådant får icke förekomma.
Han gjorde det af egen — af intresse framkallad — maktfullkomlighet.
Vederbörande, som hade med kyrkan att göra, togo ingen befattning
med afseende på lians åtgärd.
De föremål i kyrkorna, rörande hvilka oftast
restaurerings-åtgärder sättas i fråga, äro de från 1400- och 1 f)00-talen härstammande
altarskåpen. A dem förekomma dess värre icke sällan brister, delar af
färgen å de skulpterade bilderna och från de målade dörrarna, mera
framstående stycken af de skulpterade bilderna liafva försvunnit, bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
