Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos allmänheten förekommer mycket ofta en ytterst felaktig uppfattning
af kyrkornas tillkomstsätt. Såsom redan blifvit framhållet, är
koret i regeln smalare och lägre än långhuset och skiljer sig sålunda
till det yttre i väsentlig mån från detta. Som koret är mindre, hör
man det ofta uppfattas som en senare tillbyggnad, hvilket är oriktigt;
koret var den del af kyrkan, som byggdes först. Det händer visserligen,
att koret är senare än långhuset, men då är det ingalunda
smalare och lägre, utan har fått större mått.
Tre hufvudtyper finnas för de under medeltiden i Sverige uppförda
mindre kyrkorna: 1. ibland torn, alltid långhus (eller rundhus), alltid
kor med apsis. 2. i öfrigt lik nr 1, men utan apsis, koret har således
i öster en rätlinig afslutning. 3. kyrkans plan är en rektangel,
utvändigt förekommer ingen skillnad mellan långhus och kor. I regeln
äro kyrkorna af typen 1 de äldsta. Närmast komma kyrkorna af
typen 2. Kyrkorna af typen 3 förekomma i synnerhet i Mälarlandskapen,
Norrland och Finland. Denna typ 3 är i det hela yngre än
typerna 1 och 2.
* *
*
Den kristna byggnadskonst, som infördes i Sverige i sammanhang
med den nya tron, kallas den romanska. Rötterna till dess system
och former ligga inom den antika romerska kulturen. [1] Det är
grunddragen för den romanska kyrkan, korshvalfvet inräknadt, som blifvit
omtaladt i den föregående allmänna framställningen. Alla bågar, som
förekommo, öfver dörrar och fönster, triumfbågar och tribunbågar, bågar
som begränsade hvalfven o. s. v., voro hvad man kallar runda, hvarmed
förstås halfcirkelformiga. Men under den romanska konstperioden
förekom en ganska betydande utveckling. Man ville göra det hela
prydligare, man ville hafva mera ljus i kyrkorna. Dörrarna fingo något
större mått, fönstren voro fortfarande smala, men drogos upp i höjden.
Man tröttnade vid rundbågen, halfcirkeln, hvilken ledde blicken från
det ena stödet till den högsta punkten och därifrån ned igen, till det
motsatta stödet. Man ville hafva mera omväxling, mera lif. Den jämnt
fortlöpande bågen blef bruten i två eller tre delar, i två eller tre
cirkelsegment, hvilka småningom drogos alltmera i höjden. Det slutade med
att rundbågen ersattes af spetsbågen. Ornamenten, med hvilka man
höljde vissa delar af byggnaden, t. ex. kapitälen, slöto sig i början helt
tätt till dettas kropp, men sprungo nu ut med kraft. Viktigast af allt
voro de ändringar man företog med hvalfslagningen — viktigast därför
[1] Ordet romansk i sammanhang med konst är jämförligt med samma ord i uttrycket
romanska språk. För några årtionden sedan, innan de konsthistoriska studierna hade,
allra minst i vårt land, kommit till utveckling, talades ofta om bysantinsk konst. Därmed
menades då, hvad vi nu kalla den romanska konsten. Den verkliga bysantinska konsten
är tidigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:55:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hhkykonst/0018.html
