Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt / 6 (1907) Author: Hans Hildebrand Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de fyra hörnrum, som uppstodo mellan basens runda underkant och
plintens kvadratiska öfre yta. Man fyllde därför gärna dessa hörn
med något, som oftast fick formen af ett blad och därför gemenligen
kallas hörnblad (fig. 14). Kolonnen är sålunda vida rikare utbildad än
pelaren och ett vida tacksammare motiv. I de flesta landskyrkorna,
som voro helt små, kommo hvarken pelare eller kolonner till användning.
Framför en muryta ställdes ibland såsom bärande element en
pilaster eller en halfkolonn. Smäckra kolonner placerades ofta i hörn
för att bära något eller endast för att fylla tomrum.

12. Attisk bas.

13. Tärningskapitäl.

Stenkyrkan fick stundom
tjänstgöra som
försvarsverk, men en sådan
uppgift tillkom i högsta grad,
såsom redan blifvit antydt,
tornet. Till detta fanns
under äldre tid sällan en
ingång från kyrkogården;
när en sådan fanns,
förekom den ett godt stycke
öfver marken, tillgänglig
endast med tillhjälp af en
stege och således lätt att
försvara mot en anfallande
fiende. Tillträde till tornet
fick man i regeln genom
dörren i långhusets södra
mur och genom trappor, smala med höga steg, anbragta i tornmuren.
Tornets inre var gemenligen deladt i flera våningar. Öppningar
förekommo i dess murar för att gifva ljus i trappan, för att bereda
tillfälle att iakttaga och med pilar anfalla fienden. Senare fingo
öppningarna i tornet större mått och prydligare former, till sist voro de
endast ett dekorativt element. Sedan klockorna fått sin plats i tornet,
fingo dess öppningar göra tjänst äfven för utsändande af ljudet.

14. Hörnblad.

Yttertaket var stundom (åtminstone i Skåne) täckt med bly.
Tegeltak förekommo äfven, men tegelpannorna hade andra former än nu:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>