Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskade i det längsta kvarhålla honom där, i synnerhet sedan de
saxiska hjälptrupperna omsider vederbörligen samlats under huset
Österrikes fanor på den tyska eller italienska krigsskådeplatsen.
Augusts öde var för öfrigt tämligen likgiltigt för hofvet i Wien.
Af denna sinnesstämning sökte Patkul efter förmåga begagna
sig för sina särskilda politiska syften. Efter Augusts nederlag hade
han tills vidare gjort sin verksamhet oberoende af den saxiska
diplomatien och begifvit sig till Wien, där han ifrigt arbetade för
ett förbund emellan kejsaren och tsaren emot Sverige. Han
sträfvade dels att genom Österrikes medverkan eller åtminstone dess
inflytande hos andra makter gifva större fart åt det polska kriget,
dels att förmå tsaren till omedelbart och verksamt ingripande däri af
fruktan att annars lemnas i sticket. Han bestyrkte kejsarens
rådgifvare i deras ovilja mot August och framställde äfven för tsaren
nödvändigheten att icke förunna den opålitlige saxaren fria händer
till särskild uppgörelse med den gemensamme fienden. Till
yttermera visso var han nog djärf att så väl i Wien och Moskva som
åt polske magnater meddela föregifna lockande anbud till honom
själf från Karl XII genom Jakob Sobieskis förmedling. Därmed
ville han liksom antyda, att han i nödfall för sin egen och Liflands
skull ej var uteslutande hänvisad till främmande potentaters beskydd.
Trots alla ansträngningar kom han dock ej längre i Wien, än att
han lyckades anknyta en förbindelse, som han hoppades framdeles
kunna bättre utveckla. Kejsaren vågade ej öppet ådraga sig Karl
XII:s fiendskap, men han var villig att understödja Patkuls
värfningar af officerare för tsarens tjänst och hans försök att vinna
Preussen och Danmark för deltagande i kriget mot Sverige. Med
båda dessa makters ministrar underhandlade Patkul i Wien och
gjorde ett visst intryck på dem genom sina förespeglingar om
företagets lysande utsikter. Med danska pengar bestred han
omkostnaderna för sin återresa under vintern till Ryssland för att hos
tsaren genomdrifva sina planer. Han tog då vägen genom Ungern
och Polens södra landskap, där han bemödade sig att förlika de
upproriske kosackerna med magnaterna, ehuru utan framgång.
Patkuls stämplingar voro egentligen riktade äfven mot August,
som med sin politiska skarpblick mer och mer öfvertygade sig
därom. Men hvad de närmaste uppgifterna angick, sammanföllo
bådas önskningsmål. August ville också med snaraste erhålla ej
blott tsarens, utan äfven Danmarks och Preussens hjälp i Polen,
ehuru han räknade på att därvid behålla ledningen i sin egen hand.
Den militära ställning han intagit syntes honom gynnsam för hans
diplomatiska arbete, men han behöfde därtill fortsatt stöd af sina
anhängare i Polen. Han utnämnde till kansler en af de
inflytelserikaste magnaterna, biskop Zaluski af Ermeland, och med hans och
andre partimäns biträde förmådde han de i Thorn samlade herrarne
att, oaktadt mötets formellt bristfälliga karaktär, uppträda såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
