Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanrödja reduktionens efterverkningar af misstroende och split.
Pålitligare än alla anekdoter intyga dessa styrelseåtgärder det omslag,
som konungens uppfattning af sin envåldsmakt så plötsligt
undergått. De särskilda bestämmelserna ha fått sin form genom hans
ämbetsmäns sakkunskap, men själfva besluten äro hans egna och
röja samma rakt på målet riktade viljekraft, som sedermera allt
skarpare framträder i hans fälttågsplaner och politiska syften.
De betydde ett fullständigt underkännande af kronans förut
häfdade rätt att efter eget behag tolka sina finansiella förpliktelser och
tillika ett återkallande af de stränga grundsatser, som dittills utan
afbrott blifvit tillämpade vid reduktionens genomförande. Karl XII
bröt icke blott med sin faders regeringssystem, utan äfven med sina
egna uttalanden, sedan han själf öfvertagit makten. Det var krigets
kraf, som för upprätthållandet af statskrediten framtvungo
reduktionens mildring, liksom efter Karls Gustafs brytning med Polen.
Men att Karl XII så snart öfvertygade sig om dessa krafs
oeftergiflighet och så följdriktigt handlade i enlighet därmed, innebar en
själföfvervinnelse, som för hans skaplynne måste synas svårare än
någon annan uppoffring.
Konungen förpliktade sig offentligen att för framtiden gälda
kronans skulder så till räntor som till kapital efter reversernas
lydelse, äfven vid förpantningar, — en på den tiden ingalunda
själfklar försäkran i betraktande af Karl XI:s förfaringssätt och de flesta
andra regeringars finansiella opålitlighet. De personer, som ännu
häftade i ansvar för kronofordringar och till indragning bestämda
gods, tryggades mot efterräkningar i sådan omfattning, att från denna
tid reduktionsverkets fortsättning begränsades till jämförelsevis
enklare och mindre oroväckande mål, hvarjämte äfven innehafvarne af
försålda kronogods erhöllo garantier för sin besittningsrätt. De
viktigaste eftergifter, som adeln utan framgång hade begärt vid
kröningsriksdagen, beviljades sålunda nu i sammanhang med denna
omreglering af reduktionen. För så vidt som kronan framdeles behöfde
åter anlita sin kredit, som blifvit svårt skadad af den föregående
regeringens öfvergrepp, var det nödvändigt att genom dessa
åtgärder i farans stund bereda någon säkerhet åt dem, som kunde vara
hågade att inlåta sig i affärer med staten.
Samtidigt vidtogos äfven anordningar för rikets styrelse under
konungens bortovaro, ehuru hvarken han själf eller någon annan
kunde föreställa sig, att han aldrig mera skulle återse sin
hufvudstad. Det stred emot enväldets grundsatser att formligen öfverlåta
den högsta beslutanderätten i konungens namn åt en enda person
eller myndighet, äfven om ett dylikt regentskap hade kunnat anses
af behofvet påkalladt. Konungen förbehöll sig att personligen utöfva
sin makt med biträde af de båda statsråden, Piper och Polus, som
följde honom i fält. Det föreskrefs särskildt, att kansliet i
Stockholm blott skulle mottaga de främmande ministrarnes andraganden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
