Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gälla. Sedan gammalt hade de ock att betala för saluplatser och bodar,
som upplätos åt dem af stadsherren.1
Hvilken betydelse ämbetena kunna ha ägt för stadens militära
organisation, är ej fullt utredt. Man torde ej ha rätt att, som stundom
skett1 2, i bebofvet af en militärisk organisation se en af de viktigaste
förutsättningarna för deras uppkomst. Å andra sidan är det dock
uppenbart, att de tidigt fingo betydelse äfven som led i stadens
för-svarsväsen. Därpå tyda många bestämmelser äfven från den äldre
tiden.3 I Basel talas sålunda om ämbetsbanéret, under hvilket alla
ämbetsbröderna äro skyldiga att ställa sig.
Handtverkarna sammanslöto och grupperade sig i ämbeten på ett
ofta rätt godtyckligt sätt. Antalet spelade härvid tydligen en mycket
viktig roll. Annorlunda kan man ej förstå att i Regensburg 1244
handt-verkare tillhörande så olikartade yrken som karduansmakare,
timmermän och snickare bildade ett ämbete4, medan däremot i Berlin 1284
skomakare och skoflickare voro skilda i två själfständiga ämbeten.5
Den tekniska utbildningen var tydligen af underordnad betydelse i
jämförelse med de praktiska syften som man ville uppnå genom
sammanslutningen. 6
Det var under den äldsta tiden en naturlig sak, att det stod alla
stadens bandtverkare som utöfvade ett visst yrke fritt att ingå i det
därtill börande ämbetet. Det är sällsynta undantagsfall, när
fiskhandlarna i Worms 1106/1107 och skomakarna i Wiirzburg 1169 begränsas
till ett visst antal, de förra med ärftlig rätt att drifva sitt näringsfång.
Då tvärtom alla utan svårighet upptagas i ämbetet, till och med de
som ej utöfva yrket, så finnes ingen anledning att bestämma om någon
1 Så i Bremen ännu 1246 (urk. tr. hos Keutgen 173). Jfr härom Rietschel
183 f.; Below Stadtgemeinde 51 n. 153; Pikenne i Rev. Hist. LVII 90 ff. —
Dessa impedimenta aflöstes småningom och utplånades liksom andra spår från den
agrar iska tiden.
2 Så delvis af Gotheest.
3 Stieda 52, 77 f.
4 Deras skrå tryckt hos Eberstadt 237. Andra exempel hos Ashley II2 161 ff.
5 Stieda 120. Denna åtskillnad mellan skomakare och skoflickare blir för öfrigt
mycket vanlig.
6 [Philippi 116, 120 vill förklara det därmed, att icke produktionen utan
försäljningen var det karaktäristiska för ämbetsmedlemmarna; jfr nedan 153 n. 1.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
